Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
16 Oktober.
Endast i Gud hafver min själ sin ro.
Ps. 62: 2.
/Ifc änniskan är icke sig själf nog. Hon behöfver någon annan
eller något annat för att vara tillfredsställd. Men detta andra
finnes icke i världen, icke ens i det bästa den har att bjuda på.
Eljest skulle David icke längtat efter något högre, efter Gud;
ty på allt jordiskt godt ägde han öfverflöd.
Men han icke blott längtade efter Herren, han hade ock uti
honom funnit sin trängtans mål. Gud hade beskärt honom hvad
han sökt. Hans ande hvilade, hade sin enda verkliga ro och
sällhet i Gud.
Ro — ro i Gud! Hvad den behöfves i vår nervösa,
mam-monsdyrkande tid! Den materiella utvecklingen och de stegrade
behofven hafva gjort lifvet mera oroligt än förr. Sann själaro
är därför i denna tid dubbelt nödvändig.
Den sällhet själen finner i sin Gud är icke blott en ljuf
känsla, utan just den lefvande förnimmelsen af gemenskapen med
honom — således af något verkligt. Lika litet som den känsla
af tillfredsställelse, vi erfara, då vi blifvit mättade, är ett
själf-bedrägeri, lika litet är den ljufva hvila, själen finner i Gud,
endast en behaglig inbillning. När själens hunger är stillad,
njuter den ro — kan ej annat.
Därför att denna sällhetskänsla hvilar på verklighetens grund,
har den så ofantligt stor betydelse för det praktiska lifvet: den
innefattar en visshet i sinnet, en trygghet, som alltid är god att
äga, men hvars värde först riktigt kan fattas i bekymrens dagar,
och i synnerhet när döden nalkas.
Se till att din själ för hvarje dag har sin ro i Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
