Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
23 Oktober.
Och en fattig enka kom och lade in två. skärf var, eller
ett öre.
Mark. 12: 42.
Vy Jen fattiga enkan tog det som hon behöfde för sitt
uppe-^^ halle och frambar det åt Gud. Hon gjorde så emedan
det var för henne ett hjärtebehof att få gifva Gud något.
Kärleken till Gud öfvervägde hos henne själfkärleken och
världskärleken. Hon tänkte icke inom sig: Jag har ju ej något att
gifva; allt hvad jag har behöfver jag själf; hade Gud med
gifmild hand tilldelat mig på samma sätt, som han gjort åt så
många andra, då kunde jag äfven haft ett offer att frambära åt
honom; men nu har han förhållit mig sina gåfvor; hvad jag
med möda kan förvärfva, det behöfver jag allt för mig själf och
därtill mycket mer. Nej, hon kastade icke afundsamma blickar
på andra och missnöjda blickar på sin egen ställning i lifvet. Hon
kände ingen bitterhet i sinnet emot Gud, som tilldelat henne
en så ringa del af det jordiska, utan hon tänkte fastmer så: Huru
skall jag vedergälla Herren alla hans välgärningar emot mig,
han som gifvit mig lif, anda och allt, han som så godhetsfullt
försörjer och bevarar mig och låter sin nåd vara hvarje morgon
ny öfver mig. — Och med ett hjärta uppfyldt af Guds kärlek
gick hon sålunda att frambära sin offergåfva. Det lilla hon ägde,
ville hon gifva; hon tog det af sin nödtorft och nekade sig själf
hvad hon ville gifva sin Gud. Denna gåfva blef stor i Guds
ögon. Hon tyckte väl, att det hon nu frambar var ett så ringa
mynt, men det var ett helgedomens mynt, prägladt med Guds
bild, och därför var det kosteligt för honom. Sådana mynt äro
sällsynta i hans offerkista. Då de, som hafva mycket att gifva
frambära sina stora gåfvor och kanske själfbelåtet betrakta deras
storhet, så ser Gud intet däri, ty de komma ej inför honom
med helgedomens mynt, utan med ett falskt mynt, som icke bär
hans kärleks prägel. Det är ej gålvans storhet inför människor,
som här gäller, utan det värde den har inför honom, som ser
till hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
