Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
10 December.
Vissten I icke, att i det min Fader tillhörer bör jag
vara. Luk. 2:49.
en stora påskhögtiden i Jerusalem är afslutad, skaror af
högtidsbesökande lämna den heliga staden, samtalande om den
afslutade högtidens välsignelse och det hopp den ånyo tändt i
deras hjärtan. J dessa skaror befinna sig Jesu föräldrar. Vid
uppfärden till Jerusalem hade de sin tolfårige son med sig, men
nu finnes han där icke. Deras blickar söka honom förgäfves
bland skarorna. Ängslan bemäktigar sig dem, och de besluta
hon vända om till Jerusalem. Efter åtskilligt sökande finna de
att om i templet. Platsen, där han vistas, är ju den bästa man
kan önska för en yngling, icke desto mindre blir han ömt
tillrättavisad af sin moder, och det är då han svarar med den
fråga vår text innehåller. Nog visste Jesus att hans handling
skulle förorsaka bedröfvelse för hans anhöriga, men han var
tillika medveten om, att hans gärning stod i full harmoni med
Fadrens vilja, och han valde att göra den och fullborda hans
verk, äfven om detta skulle såra de ömmaste känslor hos
släktingar och vänner. Måtte det alltid få blifva vårt valspråk: "I
det vår Fader tillhörer, måste vi vara", vore det än så, att vi
därigenom blefve ansedda för att hafva förfelat oss mot både
den ene och den andre af anhöriga och vänner. Vare Guds
vilja alltid vårt rättesnöre!
En man hade en gång blifvit bjuden till sin morbroders
hem. Många andra släktingar och äfven hans föräldrar voro
där. När söndagen kom ville han besöka Herrens hus och
deltaga i den sköna gudstjänsten, men detta var hvad hans
släktingar icke ville tillåta. Då han likväl stod fast vid sitt beslut,
började de förebrå honom hans oartighet och opassande
uppförande gent emot värden, föräldrar och öfriga släktingar.
För en stund syntes han liksom litet tveksam, men fattade
snart beslut att låta Guds ord få afgöra saken. Så tänkande,
tog han fram sitt nya testamente och öppnade det under bön
om ledning. Genast föll hans blick på ofvan citerade vers:
"Där har jag det", sade han tyst, "nog är det min Faders vilja,
att jag skall besöka hans hus i dag, och jag vill så göra." I
kyrkan blef hans själ mycket välsignad och han fick erfara hvad
David sade: "en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen".
Då han kom tillbaka fick han uppbära förebråelser och
smädeord, men hans ansikte strålade i medvetandet af att hafva gjort
Fadrens vilja. I smyg hörde han äfven en och annan hviska:
"han är ändå bra bestämd". O, må vi aldrig vika från det vår
Fader tillhörer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
