Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fäktmaterielen - Florettens materiel och dimensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IH
— Fig. 23... Den franska
floretten.
VÄRJFÄKTNING
Den franska floretten, som inom utlandets fäk-
tareverld är mest i bruk och äfven af många svenska
fäktare sättes främst, torde på grund deraf böra sär-
skildt beskrifvas:
Klingan är densamma som den svenska; vanli-
gast Solingen n:o 5. Den egentliga skilnaden består
1 fästets form och egenskaper.
Parerbyglarna, som ersätta parerplåten, utgöras
af tvenne med hvarandra vid basen förenade half-
cirkelformiga något framåtböjda segment. Dessa byg-
lar sitta i riktning uppåt-nedåt (fig. 23). Alltså äro
längd och bredd i motsatt riktning mot på den svenska
parerplåten. De äro dessutom framåtböjda eller med
konvexiteten bakåt. Stundom gå fyra förstärknings-
stänger från byglarnas ytterkanter till basen, såsom fig.
24 a utvisar. Till dessa byglar hör nödvändigt det
s. k. tumskyddet af läder, som sitter emellan kafvelns
främre ända och byglarna, dels för att skydda tum-
men och pekfingret mot stötar, dels för att hindra
dessa fingrar att åka igenom byglarna vid en häftig
stöt (fig. 24 c). Byglarnes enda fördel framför parer-
plåten är lättheten, hvaremot de medföra den ret-
samma olägenheten att spetsen stundom går igenom
bygeln och bollen fastnar mellan denna och tum-
skyddet, som ibland fullständigt täcker byglarnes bak-
sida. Det bör nämligen aldrig sitta på framsidan, så-
som det någon gång felaktigt förekommer på en del
tyska floretter, ty då är det ej längre tumskydd.
Kafveln är alltid fyrkantig och lindad samt något
böjd (fig. 23 och 24 e), allt i öfverensstämmelse med
hvad som blifvit sagdt om värjfästets kafvel.
Knappen är af jern, i form af en stympad kon,
fullkomligt lik den å värjan beskrifna (fig. 14).
Fig. 23 visar den vanliga franska floretten, hvars
hela längd är 106—107 cm.; klingans längd är 86—
387, kafvelns 14 och knappens 5—6 cm., alltså samma
dimensioner som värjans.
Då man såsom intresserad fäktare bör hafva
egna vapen, hvilka skola väl underhållas och vårdas,
så föreslås följande enkla anordningar och iakttagel-
ser vid inköp af floretter:
Man bör naturligtvis alltid ega ett par floretter
af alldeles samma slag och dimensioner för att så-
lunda kunna bjuda sin motståndare samma vapen,
som man sjelf begagnar. Fästet å dessa floretter
bör vara ytterst omsorgsfullt förfärdigadt; dess olika
delar skall man kunna söndertaga utan annan red-
skap än fingrarna. Parerplåten, parerstången och
främre ringskon skola utgöra ett stycke, såsom fig.
21 a utvisar. Genom parerplåtens, parerstångens och
främre ringskons midt skall ett fyrkantigt hål vara
urtaget för tångens främre, fyrkantiga del, som skall
passa väl deri (fig. 21 f). Den främre ringskon bör
dock ej vara så lång, emedan tummen då ej erhåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
