- Project Runeberg -  Värjfäktning /
99

(1888) [MARC] Author: Viktor Balck With: Jacob Hägg, Bruno Liljefors, Olof Sörling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Finter (låtsade stötar) - Inledning - Finternas indelning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄRJFÄKTNING 99

Finten bör vidare verkställas så, att man genast är färdig att undvika
den framkallade paraden, helst utan att invänta eller träffas af densamma,
antingen medelst en annan fint eller medelst en utstött stöt.

Finten verkställes i regeln på samma sätt som den stöt den föreställer,
men utan att falla ut och utan att armen fullt sträckes. Man visar finten
genom att rikta spetsen och skjuta fram vapnet. Spetsens rörelse skall här-
vid utföras med. finhet och yttersta begränsning, genom en smidig handleds-
och fingerrörelse, för att man må kunna beherska sin klinga samt genast
undvika motståndarens parad och stöta.

Om flere finter göras, skall vapnet framskjutas närmare anfallspunkten
för hvarje fint, så att man slutligen vid sjelfva utfallsstöten är så nära målet
som möjligt. Och likväl bör ej armen fullt sträckas förr än i stöten, emedan
de vapenrörelser, som göras med fullt sträckt arm, blifva stela och långsam-
ma. Spetsen skall visserligen vara hotande i finten, men den skall-på samma
gång fullständigt och med lätthet beherskas, genom att bibehålla mjukhet och
rörlighet i armbågs- och handled.

Finterna hafva emellertid en så stor mängd af nyanser vid den fria fäkt-
ningen, från den lättaste till den starkaste och väldsammaste, att det blefve
:omöjligt att beskrifva dem alla.

Finternas indelning.

201. Motståndarens sätt att besvara finterna bestämmer till en viss grad
deras karakter. Är han lugn och orörlig, måste mera eftertryck gifvas åt
finten, för att dermed vinna åsyftad verkan; är han orolig och tager efter
de minsta vapenrörelser, kan man lättare vinna målet. På grund häraf
indelas finterna med afseende å deras karakter uti starka och lätta eller, som
de äfven och mera expressivt kallas, fasta och flyktiga.

Med starka eller fasta finter förstås sådana finter, hvilka äro beräknade
att framkalla en viss parad. De verkställas med bestämdhet och eftertryck, i
det man afvaktar verkan deraf, d. v. s. den önskade paraden för att, så snart
den visar sig, undvika den och stöta på andra sidan eller i en annan linie.
De starka finterna - kunna ytterligare förstärkas genom en appell i förening
med sträckning, om så pröfvas nödigt, för att framkalla parad.

Med lätta: eller flyktiga finter förstås sådana finter, hvilka utföras på grund
af en beräknad eller väntad parad, hvilken motståndaren visat benägenhet
alt använda. Dessa finter, som grunda sig på en sannolikhetsberäkning,
verkställas så lätt och hastigt som möjligt, utan att invänta paraden.

202. Den starka finten är säkrare till verkan, men går långsammare ; den
lätta finten kan visserligen medföra olägenheten af missräkning på parad,
hvarigenom planen kan misslyckas; men den har fördelen att utföras hasli-
gare och "stöten kan sålunda blifva svårare att parera. Afven vid de lätta
finterna "bör man dock : alltid till en viss grad iakttaga verkan af den fint
man gör, innan anfallet fullföljes. 4

203. Följande exempel belysa skilnaden mellan en stark och en lätt
fint: Om motståndaren engagerat min klinga i qvarten, så kan jag göra an-
lingen degagera sträck-degagera fallut eller två degagement fallut. I förra
fallet blir det första degagementet en stark fint, i det jag framtvingar en
tersparad genom min slräckning och sedan faller ut i blottan på inre sidan;
i senare fallet blir det en lätt fint, i det jag på mitt första degagement be-
räknat tersparad, som jag ej ens inväntar, utan låter båda rörelserna följa
lärt på hvarandra samt faller ut i blottan på inre sidan. "Ett annat exempel:
Motståndaren engagerar mig starkt i qvartgard; jag gör ett degagement såsom
fint, hvilken han genast parerar med kontraqvart. Jag kan vid detta tillfälle

dlustr. Idrottsbok. 20. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 21:27:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varjfakt/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free