Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Undervisningssättet och öfningarnes gång - Lektionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRJFÄKTNING 207
går man till de egentliga fäktöfningarne, som fortgå efter samma indelning
som anfallssätten; dock med den modifikation att ej alla omedelbara anfall
genomgås i en följd, utan så att de enklare, både omedelbara och medelbara
anfallen genomgås först, äfvensom den del af dubbelanfallet, som innefattar
utfall med efterstöt, och derpå öfvergår man till de mera sammansatta anfallen,
så väl omedelbara som medelbara samt dubbelanfall och tempoanfall. Härpå
följer inledning till fri fäktning och slutligen fri fäktning.
Sedan parlektionerna, eller fäktöfningar på två led, börjat, kunna och böra
stundom fäktöfningar på ett led återtagas, för alt repetera de enklare formerna
med största noggrannhet, såsom gardställningen, utfallet och marscherna.
Att öfva vapenrörelser på ett led, sedan grunderna en gång blifvit inöfvade,
torde ej såsom fäktöfning hafva något väsentligt värde. En gymnastisk öfning
med tillämpning af fäktrörelser blir det Ju alltid, men färdighet i fäktning
gifver det icke. Det är således hufvudsakligen i början af undervisningen,
som de böra förekomma, och sedan så ofta läraren vill visa och genomgå
något nytt, som kan. öfvas samfäldt på ett led, eller korrigera fel, som på
detta sätt kunna rättas. Öfningar på ett led få således endast betraktas
såsom förberedelser till den egentliga fäktningen, ty fäktning förutsätter alltid
motståndare.
Då nu fäktöfningarne en tid fortgått och elevernas begrepp deri blifvit
rediga, då kroppen och handen riktigt följa viljan, då uppfattningen blifvit
snabb, formen riktig och rörelserna små, kan man under parlektionerna,
stundom tillsäga eleverna, mot slutet af lektionen, då turen blifvit väl inöfvad,
alt låta den gå fritt på ett verkställighetsord, endast med angifvande af den sida
som skall börja, hvilken öfning sålunda bildar första inledningen till den fria
fäktningen. Härvid kan hastigheten ökas så långt riktig form medgifver.
Denna öfning kan börja temligen tidigt; ty- härigenom erhålles bättre upp-
fattning i fäktningens natur.
Varaktigheten af en lektion bör ej öfverstiga en timme, och ej understiga
en half timme. I början skola öfningarne ofta afbrytas af hvila; tio minuters
arbete åt gången är då tillräckligt. Allt efter som krafterna växa och eleven
kommer i ett träneradt tillstånd, kan hvarje öfning räcka längre; man kan
då hålla på i-15—20 minuter utan uppehåll och derunder utveckla all sin
kraft och hastighet vid utförandet af hvarje rörelse. Detta är nödvändigt
för att erhålla den fond af uthållighet, hvarförutan man ej kan underhålla
en långvarigare strid. Man måste gradvis betvinga tröttheten för att vinna
stor uthållighet. En timmes fri fäktning, med tre å fyra pauser, är för öfvade
fäktare ej så mycket. Tiden löper dessutom undan så fort, under dessa in-
fressanta öfningar, alt man i regeln finner timmen för kort. | ;
Då man har en elev enskildt, eller i allmänhet då man gifver enskilda
lektioner, skall man till en viss grad rätta undervisningssättet efter elevens
anlag och skaplynne; ty elever kunna vara hvarandra väsentligt olika; den
ene får hållas tillbaka då den andre får drifvas på. Afven iandra hänseenden
än villigheten böra elevens karakter och fallenheter iakttagas, icke blott de
kroppsliga, utan äfven de andliga. Eleven bör dessutom erhålla skäl för
all ting, d. v. s. alla rörelser skola förklaras.
Hvad beträffar tiden för att utbildas till fäktare, så är ett år väl knappt.
Det går väl an att lära sig stöta och anfalla, färdighet häri kan vinnas på
ett år; men för att blifva skicklig att parera, fordras mer än dubbla tiden.
En två års kurs med daglig öfning är således det minsta för att blifva en
någorlunda god fäktare, i både anfall och försvar; och likväl måste man
härvid förutsätta goda anlag. Af dessa två år bör det första egnas uteslutande
ät lektioner, under lärarens ledning, i fäktskolans olika delar; först det andra
aret får den fria fäktningen börja. Om undervisningen är af enskild natur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
