Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den lilla killingen höll sig så tillitsfullt till
säterpigan. När hon satte sig ned för att mjölka getterna,
kraflade han upp på hennes rygg och började där dansa och
göra konster. Rätt som det var, nafsade han efter hennes
örsnibbar. Han trodde visst, att hennes öron voro två
löfblad.
Hon blef till slut så kär i honom, att hon ville amma
upp honom med varm komjölk, som han fick dricka ur
en kopp.
Då far kom sättande med knifven för att flå skinnet
af den lilla bocken, ställde sig säterpigan midt i
fäboddörren med en liten björkkäpp i handen. Hon hötte med
käppen, storskrattade och försäkrade, att far skulle få ris,
om han tänkte använda den stora knifven på hennes bock,
sa hon.
Då hade far ingen annan råd än att gå in igen och
låta henne råda. Han kunde inte ens låta bli att skratta,
han med. Sedan skötte hon så ömt om den lilla killingen,
som trifdes väl och växte stor och stark. Och Koppebocken
kallades han sedan hela sitt lif.
Han kunde icke fritagas för att vara ilsken. En gång
trumfade han till Per husdräng och stångade honom
häftigt tag på tag. Per måste ligga till sängs länge efteråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
