Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
opp på sätertaket och sökte ut en plats åt sig på den sidan
om skorsten, där vinden icke blåste på honom.
När jag då lockade på honom och sade: »Kom nu,
kom nu, Matts, skall du få salt», så svarade han med en
långdragen bräkning, som var märkvärdigt pipig och
sorglig. Han ville meddela mig det vemod han kände öfver
denna världens dårskap.
Var han icke uthvilad, då svarade han mig bara en
gång, därefter molteg han, hur mycket jag än lockade, och
hur vänligt jag än talade till honom.
Men så snart han hade tagit sin middagslur och var
vid godt lynnet då infann han sig punktligt hos mig. Var
jag icke tillstädes, då väntade han tåligt och sprang gladt
emot mig, när jag kom. Han ville nämligen hafva litet
salt, ty detta var hans middagskaffe. Sedan gick han till
skogs långsamt och värdigt, som det höfves den, som är
numro ett i sitt slag.
Då och då fick jag följa med honom så långt som
till Syster-Tallarne; men då stod farmor alltid på
dörrstenen och kikade efter oss, ända till dess jag var på
återvägen.
Ja, bocken var märkvärdigt förståndig. Han var
nästan förståndigare än Per, och ändå sade Per om sig själf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
