Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det samma både för- och eftermiddag, både söndag och
hvardag. Den kunde icke säga en smul annat än det
beständiga a. b. c. d., annat än när farmor läste; då sade den
också »ab-ac-ad, ba-ca-da-la-ma». Det lät nog lustigt strax
i början, men sedan var det inte det allra minsta roligt.
Efter några dagar kastade min lille bror abcboken i
mesesmörkitteln. Då kunde väl ingen människa begära,
att jag skulle ha något vidare förtroende för den.
Mesesmöret låg öfver allt på boken, utanpå permarne och
emellan bladen. Farmor måste skrapa länge med sin tjocka
pekfingernagel, innan hon kunde gissa hvad bokstäfverna
hette.
Åh nej, det fick allt vara en större bok, som skulle
kunna berätta mig hvart säterstigarne gick och allt det
andra underbara, som så tydligt stod att läsa på farmors
ansikte, när vi voro ute och plockade enbär. Det skulle
allt vara något präktigare än en mesesmörig abcbok, som
skulle ha reda på så viktiga saker.
Den förnämsta bok vi hade på sätern hette Johan.
Farmor talade ofta med mor om, hvad Johan kunde tycka om
den eller den saken. Hvar söndag läste farmor högt ur
den, och då satt mor och lyssnade med hopknäppta
händer. Far kallade den Johan Arndt, och han tyckte också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
