Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, om min bror hade huggit dem af mig med yxan,
som han tänkte göra den dagen, då vi murade spisen i
backen.
Jag fick ett sådant hat till mina händer, att jag slog
och dängde dem emot tufvan. Sedan satt jag och slängde
dem emot en sten.
»Tänk sådana händer jag har,» jämrade jag mig. »Ve
mig för mina händer.»
Så kom jag att se på hennes ansikte. Så blidt och
vackert det var!
Och så kom jag ihåg hur mild och snäll hon hade
varit, medan hon lefde. Då jag tänkte på allt detta, blef
jag så öfvergifven af sorg, att jag gömde mitt hufvud vid
hennes bröst och grät, så att hela kroppen skakade.
Då kände jag plötsligt, att hon rörde litet på sig.
Småningom kom hon till sans igen och försökte att jämka sig
upp på knä. Men hon var alldeles tyst.
Halsen var liksom ihopsnörd på mig, så att icke heller
jag kunde säga ett enda ord. Jag satt bara och sväljde
och sväljde, medan tårarne runno utför mina kinder.
Då hon hade värmt sig i solskenet en stund, brast hon
i våldsam gråt.
»Jag vill inte alls fara till Världens Ända,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
