Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag gick till honom med en handfull salt och frågade
honom, om han ville slå sig tillsammans med mig och resa
till Världens Ända.
»Bä-ä-ä-ä-ä,» sade han och ville ha mera.
Jag smög mig in i mjölkkammaren och valde ut några
af de rödaste saltkorn, jag kunde få tag i, ty de äro de
bästa och starkaste. Medan jag gaf honom dem, frågade
jag om igen, om han ville följa med.
»Bä-ä-ä-ä-ä,» svarade han muntert. Det lät nästan som
om han villa säga: »Ja-a-a-a-a,» alldeles som om han
innerligt önskade att företaga en sådan färd.
Jag knöt genast ett af mina strumpeband om ena
hornet på honom, så att han inte skulle springa sin väg. Men
då han hade fått saltet, lade han sig som vanligt att hvila.
Jag satte mig lugnt vid hans sida. Vägen var nog lång,
så det var icke godt att ge sig af med trötta fötter, och
det begrep allt bocken.
Men då jag tyckte, att han dröjde allt för länge,
började jag på att kittla honom på nosen med ett torrt
tallbarr. Han började nysa och blef vaken med detsamma.
Nu reste han sig, ristade af sig dam och rask, som
hade fastnat i hans långa hår, såg fundersam ut, vände sig
hit och dit undersam och begrundande, som bockar bruka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
