Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenhittad.» De skreko om igen flera gånger, ända tills hans
vrede gick öfver, och han började skratta. Då slutade de
opp med ens.
Under skratt och munterhet gjorde man sig i ordning
att fara hem till sätrarne. Alla ville bära mig, och pojkarne
rände omkring längs efter vägen för att plocka hjortron åt
mig. Alla täflade om att vara snälla mot mig, alldeles
som om jag hade utfört något storverk, som de skulle tacka
mig för.
Månen hade gått ned, men pojkarne klöfvo
torrvedsstickor i stället, och dessa lyste bättre an någon måne. Före
gingo de två största af kvinnorna med hvar sitt bloss, så
kom farmor och därefter Per husdräng, som bar mig på sin
breda rygg, och därpå kommo alla de andra. Farmor
tordes jag icke släppa långt ifrån mig. Bara jag inte såg
henne, så blef jag strax rädd, att hon hade gått sin väg.
Åsynen af hennes vackra milda ansikte gjorde mig genast
lugn och nöjd. Det var också det första jag såg, då jag
vaknade på aftonen den följande dagen.
Om ett par dagar gick Per bort för att leta efter min
sko och min röda toppmössa. Bara jag nämnde den stora
myren, så förstod han genast, hvartåt jag hade gått. Då
han kom igen, berättade han, att jag två gånger hade varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
