Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Skapelse-legender hos den gamla tidens kulturfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom sin egen tyngd i jämnvikt ställdt. Amfitrite ’
Sträckte ej armarna ut kring den långa randen af jorden.
Där som var jord, tillika var luft, tillika var vatten,
Hvarken på jorden kunde man stå eller simma på böljan,
Luften saknade ljus; viss form tillhörde ej något.
Ett mot ett annat fientligt var; ty äfven i samma
Kropp stod kallt mot det varma i strid, och vått mot det torra,
Mjukt mot det hårda, det tunga emot hvad tyngd var förutan.
Denna tvist dock slets af en gud och den blida naturen 2,
Ty från himmelen skild blef jorden och vågen från jorden,
Och från den tjocka luften en ren klar blänkande himmel.
Sen ur den blinda blandningen allt var söndradt och utredt,
Fästes med enigt förbund hvart slag för sig på sitt ställe.
Hvälfda himmelens eldiga kraft, ej af tyngden besvärad,
Flammande steg och valde sitt rum i den öfversta rymden,
Närmast denna till plats, såväl som till lätthet var luften;
Tätare jorden än de, drog till sig grofvare ämnen,
Tryckt af sin egen tyngd; den kringomflytande vågen
Lade sig ytterst och höll den fasta kretsen tillsammans.
När så en gud, ehvem han var, den kaotiska mörjan
Ordnat hade och skiljt den åt i delar och lemmar,
Först i form af ett klot han rullade jorden tillsamman 3,
Att ej på någon sida hon olik måtte sig blifva.
Sedan befallde han haf kringgjutas och häfvas af snabba
Vindar och jordens strand omsluta med famnande böljor
Lade ock till omätliga träsk och sjöar och källor,
Och med buktiga bräddar de stupande floderna omgaf.
Äfven han fälten bjöd utsträckas och dalarna sänkas.
Skogen beklädas med löf och hällebergen sig resa.
Och, som himlen till höger i två och till vänster i tvänne
Zoner fördelas, och en, den femte, som glöder af lågor,
Sträckte ock guden sin vård till den omkringfattande bördan.
Sammaledes: liktaliga luftstreck finnas på jorden,
Nämligen mellerst ett, som vägras af hettan åt åbor,
Tvänne som höljas af snö och två, som emellan dem lagda,
Röja en mildare art af kölden och flamman i blandning.
Öfver dem luften står, som, så mycket vattnet är mera
Lätt än jorden, i jämlikt mått är tyngre än elden.
Där befallde han dimmor och moln att fatta sitt läger
1 En af nereiderna, Poseidons maka, hafsgudinna. 2 Hane deus
et melior litem natura diremit. 3 Principio terram ne non æqualis
ab omni Parte foret, magni speciem glomeravit in orbis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
