Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De vackraste och mest djuptänkta skapelsesagorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sendet föddes i form af den manlige Brahma, alltings
upphof. Efter att hafva hvilat i detta ägg ett guda-år
(något mer än 3 biljoner mänskliga år) delade Herren
enbart genom sin tanke ägget i två delar och bildade af
dem himmel och jord, mellan dessa lade han lufthafvet,
stjärnornas åtta himlar (se sid. 55) och det outtömliga förråds-
rummet för vattnen. Sedan skapades den förgängliga
världen, som utgår från den eviga.» Dessutom skapades
en massa gudar och andar och tiden. Det eviga väsen-
det och samtidigt alla lefvande varelser har omväxlande
perioder af vaka och hvila. Ett mänskligt år motsvarar
ett andligt dygn. Tolf tusen andliga år (hvardera om-
fattande 360 jordiska) utgöra en gudaperiod, två tusen
sådana perioder motsvara ett Brahma-dygn. Under senare
hälften af detta — 8 640 miljoner år långa — dygn slum-
rar Brahma och allt lif; då han vaknar tillfredsställer han
sin lust att skapa. Skapelseakterna och världs-förstörel-
serna äro oändliga till tal och det Eviga Väsendet upp-
repar dem såsom på lek.
Det stora i denna indiska filosofi utgöres af den rik-
tiga konstruktionen af evighetsbegreppet, som fordrar
periodiska växlingar i naturens utveckling. I öfrigt är
åskådningen pessimistisk, i det utvecklingen betraktas så-
som en ständig återgång, särskildt i moraliskt afseende.
Detta pessimistiska betraktelsesätt, som återfinnes re-
dan i de egyptiska sagorna och i den klassiska antikens
föreställning om en ursprunglig mänsklighetens guldålder
samt i den kaldäiska sagan om paradiset och syndafallet,
står i den lifligaste motsats till den modärna evolutions-
läran, som är byggd på naturforskningens resultat. En-
ligt denna, som också har föregångare i den egyptiska
sagan och den homeriska dikten, förbättras varelserna
(människorna) småningom. Endast de kraftigaste och
bäst efter omgifningarna lämpade uthärda enligt evolu-
tionsläran kampen för tillvaron, så att ständigt lifsdug-
ligare varelser framträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
