Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vetenskapens i gamla tiden uppfattning af världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Solen är enligt Demokrit af en oerhörd storlek och
vintergatan består af stjärnor, liknande vår sol. Världarnas
antal är oändligt, de äro underkastade en långsam
förändring, med undergång och pånyttfödelse.
Hvad vi veta om dessa filosofer, har till största delen
kommit till vår kännedom genom förmedling af athenska
och andra filosofer, som likasom Aristoteles (384—322
f. Kr.) opponerade sig mot deras lära. Sokrates säger,
att astronomien är omöjlig att förstå och att det är oklokt
att syssla därmed. Plato (428—347 f. Kr.) uttryckte sin
önskan att bränna Demokrits 72 arbeten. Platos
behandlingssätt af naturvetenskapen var teleologiskt, således i
princip oriktigt. Man måste på det högsta betvifla, att
han förmått riktigt uppfatta de stora naturforskarnas
läror. Filosofien öfvergick till en för oss rent obegriplig
metafysik — såsom skäl för att himmelen är klotrund och
att stjärnornas banor ha cirkelform anför till exempel
Aristoteles, att »himmelen är en gudomlig kropp och
således måste besitta de angifna egenskaperna». Planeterna
sade han ej kunna röra sig af sig själfva, då de ej ha
rörelseorgan. Den i världens medelpunkt stående jorden
antog han riktigt nog vara klotformig på grund af
jordskuggans form vid månförmörkelser, men han opponerade
mot att den rörde sig. Om jorden säger Plato, att den
är det äldsta gudomliga väsen innanför himlen. Då de
store mästarne uttalade dylika åsikter, är det lätt att
förstå, hvad man kunde vänta sig af de andra. En
oerhörd ordrikedom utan naturvetenskapligt innehåll är det
förhärskande draget. Sofisterna åtogo sig att bevisa,
hvad som hälst utan att därom ha den ringaste
kännedom på förhand. Det är dylika filosofers skrifter, som
gingo öfver till medeltiden och omgärdades med nästan
gudomlig vördnad. Aristoteles’ åsikter ansågos ofelbara.
De tryckte sin ödesdigra prägel på medeltidens tänkesätt
angående naturen — man erinre sig skolastikernas
besynnerliga funderingar — och satte djupa spår i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
