Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter hvilken följande framställning delvis är återgifven.
Ofvanstående figur (fig. 20 sid. 101) återger stjärnornas
rörelse på en del af himmelen mellan stjärnbilderna
Triangeln, Andromeda, Väduren och Fiskarne. De små
svarta cirklarna ange stjärnornas nuvarande läge. Från
dem utgå raka linjer, som antyda de banor, som dessa
stjärnor skola beskrifva under de närmaste 3 500 åren.
Däraf ser man, att stjärnbildernas utseende på denna tid
kommer att undergå en högst betydande förändring.
Stjärnorna röra sig alls icke i parallella banor och ej heller
lika hastigt. Men man iakttager likväl en tydligt
öfvervägande riktning snedt nedåt åt vänster. Låter man alla
rörelseriktningarna utgå från samma punkt såsom i nästa
figur, så iakttager man ännu tydligare den förhärskande
riktningen som är antydd medelst en pil med dubbelt
skaft (fig. 22 sid. 106).
Tager man nu dylika »resultanter» af rörelseriktningen
och inprickar dem på en himlaglob, så erhåller man
fig. 21. De olika pilarna stråla alla ut från en punkt A
på himmelsgloben, som kallas »apex» och som tydligen är
den punkt mot hvilken solen rör sig på himmelen, ty
stjärnorna synas aflägsna sig från denna punkt åt alla
håll. Detta är naturligtvis riktigt endast för medeltalet
af stjärnornas rörelse, från hvilken hvarje enskild stjärna
visar en större eller mindre afvikelse i sin egenrörelse,
hvaraf det är tydligt, att stjärnorna i allmänhet röra sig
i förhållande till hvarandra och, att ej allenast solen rör
sig framåt mellan stjärnornas skaror. Denna sista figur
af Kapteyn gifver en utomordentligt öfverskådlig bild, af
hvilken det ovedersägligt framgår, att Herschels åsikt är
riktig, i det att solen går fram mot en punkt (A) på
himmelen, belägen i stjärnbilden Herkules, nära dennes gräns
till stjärnbilden Lyran. Solen aflägsnar sig från stjärnbilden
Stora Hunden, som ligger på motsatt sida af himlahvalfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
