Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsatta för samma temperatur. Deras sammansättning och
struktur ändra sig ofantligt hastigt från ett stycke af samma
meteorit till ett närliggande, hvilket visar, att de blifvit
uppbyggda af material af mycket olika härstamning. De
innehålla ej vatten och hydrat (vattenhaltiga föreningar),
hvilket är naturligt, då deras partiklar bildats i solarnas
närhet, där vattnet är sönderdeladt i syre och väte.
Däremot innehålla de kolväten, hvilka ju ymnigt förekomma
i svagt lysande stjärnor och i solfläckarna, samt på
jorden obeständiga klorider, sulfider och fosfider, som måste
ha afskiljts i en vatten- och syrgasfri atmosfär. De
innehålla ej heller de i plutoniska bergarter på jorden ymnigt
förekommande mineralen kvarts, ortoklas, sura plagioklaser,
glimmer, amfibol, leucit och nefelin, hvilka uppstå genom
så kallad differentiering ur magma, som kommer ur
jordens inre. För att differentiering skall komma till stånd,
fordras en under lång tid pågående diffusion uti stora,
smälta massor, den kan således ej äga rum i smådroppar.
Alla dessa egenskaper, äfvensom den ofta förekommande
småkorniga, så kallade chondritiska, strukturen, låta lätt
förklara sig ur deras bildningssätt ur smådroppar. Att
stundom stora kristaller kunna förekomma, torde bero på
antingen närvaro af ett lösningsmedel (koloxid för järn
och nickel) eller därpå, att en del af meteoriten i fråga
under en längre tid varit utsatt för stark hetta såsom de
kometer, som komma mycket nära solen. Att kometerna,
särskildt då de komma nära solen, sönderdelas till
meteorsvärmar, är påvisadt genom Schiaparellis klassiska
undersökning af denna fråga.
Dessa smådroppar, som stötas ut från solarna, samlas
särskildt uti de vidt utbredda gasmassor, som finnas i
nebulosornas yttersta delar, och då det kosmiska stoftet,
som ofta är elektriskt laddadt, faller ned i dem, lysa de
med det egendomliga gasspektrum, som kännetecknar
nebulosorna. Smådropparna kondensera i den starka köld,
som råder i nebulosorna, en del af dessas gaser, särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
