Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De spektroskopiska dubbelstjärnorna ha mindre
excentricitet, för 18 i Newcombs lärobok »Populäre
Astronomie» anförda är växlingen mellan 0 och 0,52 med ett
medeltal af 0,18.
För några bland dubbelstjärnorna har det varit möjligt
att bestämma deras båda kroppars massor. Uttryckt i
solens massa såsom enhet äro de: för Alpha Centauri 1
och 1, för Sirius 2,2 och 1, för Procyon 3,8 och 0,8, för
stjärnan 70 i Ophiuchus 1,4 och 0,34, för stjärnan 85 i
Pegasus 2,1 och 1,2. Som man af dessa siffror ser, äro
dessa stjärnor nästan samtliga större än vår sol. Till
liknande resultat leder iakttagelsen af de spektroskopiska
dubbelstjärnorna. I åtskilliga fall har man funnit att den
ena stjärnan är så ljussvag, att den ej gör sig gällande,
den kallas då »mörk ledsagare».
Ett mycket säreget fall, i hvilket stjärnornas massa är
jämförelsevis ringa, föreligger hos den föränderliga
stjärnan Algol, som stundom delvis täckes af en »mörk
ledsagare». Algols diameter har beräknats vara 2,130,000
km., ledsagarens 1,700,000 km., således båda betydligt
större än solen (diameter 1,391,000 km.). Det oaktadt
beräknas på grund af omloppstiden massan af de båda
kropparna uppgå till endast 0,36 och 0,19 (om solens massa
tages till enhet). Deras specifika vikt är endast omkring
0,1 af solens (0,100 resp. 0,104). En annan föränderlig
stjärna, Z i Herkules, består enligt Hartwigs beräkningar
af två på 45 miljoner kilometers afstånd från hvarandra
kretsande jättesolar med 15 och 12 miljoner kilometers
diameter samt massor, som öfverträffa solens 174 resp.
94 gånger, motsvarande specifika vikterna 0,138 och 0,146.
Det egendomliga är, att den mindre, mörkare kroppen
har nästan lika liten specifik vikt, som den stora stjärnan.
Dubbelstjärnan U i Pegasus har enligt Myers’
undersökningar en medeltäthet, som ligger omkring 0,3 af solens.
Enligt Roberts’ uppskattning har dubbelstjärnan V i Puppis
348 gånger så stor massa, men endast en femtiondedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
