Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Energibegreppets införande i kosmogonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begränsade töckenbollar, så bäras på andra trakter de
fint utmejslade solsystemen ut i rymden i form af diffusa
gasmassor. Men alltid börjar naturens Sisyphus-arbete
äter på nytt.»
Du Prel inför den darwinistiska åskådningen i betrak-
telsen af nebulosornas utveckling till planetsystem eller
stjärnhopar. Vårt planetsystems klot njuta af en beund-
ransvärd stabilitet, i det de ej hotas af sammanstötningar
på grund af deras nära koncentriska banor. De, som ej
besuttit dessa fördelaktiga banförhållanden, ha stött sam-
man och antingen bildat nya himlakroppar med gynn-
samma banor eller också slutligen störtat in i solen. På
detta sätt skiljdes småningom de planeter ut, som rörde
sig på banor, som ej skyddade mot sammanstötningar,
och slutligen fingo vi det nuvarande utomordentligt Ȋnda-
målsenliga» systemet, hvars stabilitet är så underbar, att
Newton ansåg den fordra antagandet af ett förnuftigt vä-
sen, som från början ordnat det hela. Denna Du Prels
tankegång synes ju mycket antaglig, den är emellertid
endast Kants föreställningssätt höljdt i en modärn, syn-
nerligen vacker och tilltalande omklädnad.
Om, såsom Kant och Du Prel föreställde sig, plane-
terna en gäng genom motstånd mot deras rörelse skulle
falla ned på solen, så skulle de otvifvelaktigt — såsom Roche
påvisat — långt innan de nått centralkroppen, genom den
ojämna verkan af tyngden på olika långt från solen af-
lägsna partier, brytas sönder i spillror, likasom fallet är
med kometer, till exempel Bielas komet, som komma solen
nära. Vid denna sönderbrytning skulle utan tvifvel våld-
samma vulkaniska utbrott bringa brottstyckena till en
öfvergående glöd, äfven om solen då är slocknad. Men denna
glöd är så svag, att den förmodligen ej skall kunna för-
nimmas utom vårt planetsystem. Är solen åter ej slocknad,
så har planeten otvifvelaktigt smälts till en glödande deg-
artad massa, från hvilken brottstyckena lösas utan någon
större omhvälfning. I alla händelser kommer planeten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
