Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre bort från oss, än de aflägsnaste punkter, som be-
funne sig på den cirkel, som utgjorde ljusets bana i nyss-
nämnda fall.
Oaktadt vi således i ett dylikt fall endast såge den del
af världsalltet, som låge innanför ett visst — tydligtvis
mycket stort, men dock ändligt — afstånd från oss, skulle
vi likväl tycka oss blicka rätt ut i den oändliga rymden
åt alla håll öfver jordytan. Vi kunde således ej påstå,
att rymden vore oändlig, åtminstone i afseende på vår
möjlighet att iakttaga densamma.
Helmholtz har redan framhållit, att denna åsikt borde
kunna pröfvas af astronomerna. Emellertid synes detta
vara tämligen öfverflödigt. Ty, medan vid synlinjens
krökning längs jordytan, temperaturförhållandena åstad-
komma en bestämd olikhet i luftens täthet och brytnings-
förmåga öfver och under synlinjen, så kunna vi ej upp-
finna någon rimlig anledning till att ljuseterns täthet och
brytningsförmåga skulle vara i den ringaste mån olika åt
ena eller andra hållet om lodlinjen. Det synes därför vara
alldeles orimligt att göra ett sådant antagande som, att
synlinjen småningom krökes i rymden. Den nyssnämda
fantasien, som en tid strax efter midten af det förra år-
hundradet väckte liflig uppmärksamhet, har därför — sär-
skildt då den visat sig ofruktbar i naturvetenskapligt af-
seende — nästan fullkomligt blifvit lämnad åsido. Den,
som intresserar sig för densamma, finner allmänfattliga kri-
tiska skärskådningar däraf i dansken Kromans och ameri-
kanen Stallos arbeten.
Vi stanna således vid den gamla enkla föreställningen.
Det pågår sedan länge en strid om, huruvida stjärnor-
nas antal är oändligt eller ej. Anaximander, Demokrit,
Swedenborg och Kant antogo det vara oändligt. Om emel-
tid stjärnorna vore någorlunda likformigt fördelade på
himlahvalfvet och ej starkt koncentrerade kring den del
af rymden, där vår sol befinner sig, så borde hela himla-
hvalfvet lysa med stjärnornas glans eller troligen något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
