Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gäller således för hela det oändliga himlarummet.
Vi kunna betrakta en storhet, som anger temperaturens
totala afvikelse från medeltemperaturen i denna rymd.
Om exempelvis solens medeltemperatur antages till tio
miljoner grader och medeltemperaturen på materien i den
betraktade delen af världsrummet är en miljon grader,
så utgör solens afvikelse från medeltemperaturen nio mil-
joner grader; denna storhet multiplicerad med solens
massa utgör solens andel i nämnda totala afvikelse. För
att räkna riktigt strängt, böra vi emellertid dela solen i
två delar, en inre, hvars temperatur ligger öfver medel-
temperaturen, en miljon grader, och en yttre, hvars tem-
peratur ligger under sagda medeltemperatur, samt för
hvardera af dem bilda produkten af massa och afvikelse
från medeltemperaturen, samt summera dessa båda uttryck,
utan afseende på att den ena delen har positivt, den
andra negativt tecken. På samma sätt förfara vi med en
nebulosa, exempelvis den stora nebulosan i Orions svärds-
bälte. I detta fall har produkten otvifvelaktigt ett nega-
tivt tecken, då nebulosorna äro kalla. Sedan vi utfört
denna operation för alla stjärnor, nebulosor, planeter och
kringirrande stoft- och meteorit-massor, summera vi de så
funna produkterna. Denna summa, som blir utomordent-
ligt stor, må vi kalla A och i figuren beteckna vi nuva-
rande tid med tecknet o, så att förfluten tid räknas så-
som negativ, tillkommande tid såsom positiv.
Hvad kommer nu att ske? Vi följa först Clausius’ be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
