Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursprungligen hur långsamt som helst, motsvarande kur-
van DA på figuren. Temperaturafvikelsen skulle då först
oändligt långsamt, sedan hastigare, ha sjunkit frän det
ändliga begynnelsevärdet vid D, för att nu pågå med
stor hastighet och sedermera aftaga mot värdet noll. Med
andra ord, världen skulle ha legat som död sedan oändlig
tid, för att just nu under den tid, hvars spår vi kunna
iakttaga i de geologiska aflagringarna, pågå med en ra-
sande fart, och för att sedan åter småningom somna in i
den eviga dödens hvila. Detta är lika otänkbart och
otillgängligt för naturvetenskaplig betraktelse. Det skulle
• motsvara följande af Christiansen angifna exempel. En
hög af krut kan ligga förvarad i mycket långa tider utan
att skenbart ändras. Så kommer en man och tänder eld
på krutet, eller blixten antänder det. Det blossar upp,
och den förut utomordentligt långsamma förändringen hos
krutet påskyndas af den höga temperaturen, så att kru-
tet under en bråkdel af en sekund genomlöper en utom-
ordentligt hastig förvandling. Efter denna kommer en
något långsammare, under några minuter pågående, ke-
misk process, då förbränningsprodukterna komma i berö-
ring med luftens fuktighet, och sedan är utvecklingen
skenbart slut. Den i evigheten försvinnande bråkdelen af
en sekund, under hvilken krutet blossade upp, motsvaras
af den tid i världsutvecklingen, om hvilken vi hafva nå-
gon kännedom. Till denna åsikt torde väl knappast nå-
gon naturforskare vid närmare eftertanke ansluta sig. Den
medför också den svårigheten, att krutet, såsom kemister-
na lära, äfven då det förvaras vid låg temperatur, under-
går långsamma förändringar, hvilka först vid den ouppnå-
eliga absoluta nollpunkten, reduceras till intet. Likaså
skulle vi kunna tänka oss, att världen ej utvecklat sig i
forna tider, om dess medeltemperatur varit ytterst låg,
men detta kunna vi ej heller antaga. Fastmer måste
man i detta fall, såsom Christiansen framhåller, antaga
»ett ingripande i världsutvecklingen af obekant natur».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
