Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre medvetet legat till grund för åtskilliga filosofers
betraktelser öfver världen. Man kan då möjligen tänka,
att det varit mycket förnuftigare att utan vidare antaga
dessa filosofers åskådningar såsom riktiga och ej först af-
vakta naturvetenskapsmännens utredning. Detta skulle
utan tvifvel vara riktigt, om ej samtidigt med de filosofiska
påståenden, som sedermera befunnits vara välgrundade,
äfven deras raka motsatser blifvit lika ifrigt förfäktade af
andra, ledande filosofer. Den naturvetenskapliga pröfningen
har således varit oundgängligt nödvändig.
Vidare är det en stor skillnad på innebörden af dessa
filosofiska påståenden och de därur sedermera utarbetade
naturvetenskapliga lagarna. Om således exempelvis Empe-
dokles och Demokritos lärde, att materien är oförgänglig,
medan den allmänna åsikten vid deras tid nog var af
motsatt art, så är detta något helt annat än Lavoisiers
påvisande af, att då en metall upptar syre ur luften och
därigenom blir tyngre, så är viktsökningen precis lika med
vikten af det vid metallen bundna syret. Till dessa Lavoi-
siers rön komma dessutom de alldagliga erfarenheter, som
göras af hvarje kemist och som visa, att de slutsatser an-
gående viktförhållanden, som dragas ur läran om materi-
ens oförstörbarhet, aldrig äro vilseledande.
På liknande sätt innehålla visserligen Descartes’, Leib-
nitz’ och Kants filosofiska betraktelser öfver att solen en
gång måste bli utbränd, en dunkel antydan om begreppet,
att energi ej kan uppkomma af intet. Men först dä man
efter Mayers och Joules utredningar funnit, att så snart en viss
energimängd af en form t. ex. arbete, försvann, alltid en
däremot svarande energimängd af annan form t. ex. värme
uppkom, kunde man med full visshet påstå, att solens ener-
gimängd till följd af strålningen allt jämt aftar och till
sist måste uttömmas, om den ej på ett eller annat sätt
ersättes. Före denna tid hade de mest skarpsynta män
såsom Laplace och Herschel ej funnit någon orimlighet i
att antaga, att solstrålningen utan vidare kan försiggå oaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
