Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Geopolitiska problem II. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det, mer eller mindre utfördt, varit närvarande på
senare tider i hvarje tysk framtidsdröm såsom det nya
Tysklands kungs- eller kejsartanke, den verkliga
lösningen på landets geopolitiska hemmaproblem och den
enda naturliga vägen till världsmakten.
Vi måste blott fatta tanken rätt. Redan Dix i en
skrift om ”Deutscher Imperialismus” 1906 har träffat
hufvudet på spiken, då han förklarat detta program
som mindre en tysk imperialism än en
”mitteleuropäischer Staatenbund-Imperialismus”. Tyskland
är icke ensamt subjekt; Österrike-Ungern är det andra.
Anatolien är icke heller ensamt objekt; Balkanhalfön
är ett annat. Jäckh förliknar förhållandet träffande
vid ett tyskt-österrikiskt bolag, där rollerna äro
fördelade så att den tyske delägaren intresserar sig i
första hand för det fjärmare Mindre Asien, medan
den österrikiske intresserar sig för det angränsande
Balkangebitet. I detta orientsyndikat är Tyskland
endast underdirektör på den europeiska linjen
(Wien—Konstantinopel), men generaldirektör på den
asiatiska (Konstantinopel—Bagdad). Förhållandet är utan
tvifvel kompliceradt, det ger Tyskland ingalunda så fria
händer som de andra stora imperierna, det binder
det kategoriskt vid Österrike-Ungern; men så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
