Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Etnopolitiska problem I. Nationalitetsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den, som läser detta i belysning af den senare
historien, må döma, hvilkendera vägen Frankrike i
verkligheten valt. Han må ock döma, i hvilken mån
detta folk stått rent från aggressiva viljeimpulser i
sin senaste utveckling, från statsmannen Delcassé’s
”entente cordiale” 1904 till skalden Barrès’ ”l’union
Sacré” 1914. Här skall endast betonas, att sådana
impulser falla inom de historiska driffjädrarnas
irrationella och ”imponderabla” sfär, utanför de
objektiva verkligheter som nu sysselsätta oss. Krafvet på
Elsass är i grunden en stämning, revansch — ”gamla
förhoppningar och gammalt agg”, enligt kejsar
Wilhelms ord till riksdagen 4/8 1914 — och ingen
irredentistisk realitet.
Den rena irredentatypen — som tillika är
prototypen för detta politiska fenomen — finna vi däremot
i Italiens situation. I själfva verket se vi här ett fall
af dubbelsidig irredenta: å ena sidan mot Frankrike,
som innehar de italienska landsdelarna Savoyen,
Nizza och Korsika, å andra sidan mot Österrike, som
besitter ”Trento e Trieste” — tillägga vi Malta i
brittisk ägo, så skulle krafvet rikta sig äfven åt ett
tredje håll. Den utveckling, som nu försvagat
irredentatanken i väster därhän att den icke ens
förmärkts, men i stället hållit den lefvande, trots
folkrättslig allians, i öster tills den där slagit ut i krig
med Ö. U., ligger åter i allmänna politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>