Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Etnopolitiska problem I. Nationalitetsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solidariska sinnelag genom allmän skolstrejk.
Spänningen bortom gränsen var således mycket stark
redan innan serbernas seger öfver turkar och bulgarer
bragte nationalkänslorna nära febertemperaturen.
Framstående kännare vittna ock, att den
konfessionella motsatsen numera förlorat det mesta af sin
betydelse, särskildt hos det uppväxande släktet i
Kroatien.[1]
Det var Ö. U:s annexion af Bosnien 1908, som
gjorde den storserbiska tanken fullkomligt aktuell.
Redan då (nyåret 1909) hördes stämmor i skupschtinan
förklara, att ingen fred och god grannskap kan bestå
med Ö. U. förrän det "resignerar från
stormaktställningen och beslutar sig att antaga rollen af ett
östligt Schweiz".[2] Själfve ministerpresidenten
Novakovits utställer lösen: "från Timok till Adria och
från Vardar till Krain under Alperna" (1910).
I detta program inneslutes ännu ett sydslaviskt folk,
slovenerna, stammens längst i väster utskjutna gren,
ansedt som själfständigt, men närmaste släkting till
serberna och numera trots sin romerskt-klerikala
läggning icke utan sympatier för deras enhetssak.
Det är 1 1/3 nya millioner i samlingen, alltså ökande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
