Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Författnings- och kulturpolitiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste respekten för folkindividualiteten bli en
verklighet icke blott i den tyska folksjälen utan äfven i
statspraktiken och tillika i bundsförvandternas
praktiska politik. Den hittillsvarande preussiska politiken
mot polackarna — ogillad äfven af en patriot som
Hans Delbrück —, den madjariska mot kroater och
rumäner, den turkiska mot armenierna m. fl. har
hittills burit vittnesbörd i annan riktning, och
Seton-Watson har förklarat just detta som ett band i den nya
trippelalliansen att dess ledamöter haft samma "falska
nationalitetsbegrepp", samma "monopol på
rasintolerans". Det ligger en sanning i dessa tillvitelser,
som vi med vår uppfattning af nationalitetsprincipen
(ofvan s. 63) icke kunna förneka eller förbise. På
denna punkt i problemet skjuter Österrike fram i det
väntade statsförbundets förgrund, det cisleithanska
Österrike med sitt frihetssystem gentemot tjecker och
polackar m. fl. Utan detta system hade de slaviska
folkens dragning åt Ryssland aldrig kunnat hejdas;
med detsamma fick det bräckliga skeppet sina
vattentäta skott i den afgörande stormen.
I själfva verket se vi här en österrikisk statsidé
motsatt den moskovitiska: idén om skilda nationers
likaberättigande i en högre statlig enhet, gentemot idén om
skilda nationers undertryckande i en härskande
nationalitet.[1] Redan i "Stormakterna" 1911 har jag om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>