Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judendomen - Judar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter Mose och Josua död styrdes folket af
domare, men fick sedan, enligt dess egen begäran,
konungar. Den förste konungen var Saul, som
regerade i 40 år. De mest namnkunnige voro David
och Salomo, under hvilkas tid nationen stod högst
i anseende.
Under Salomos son, Rehabeam, söndrade sig
nationen i två delar, hvarvid blott två stammar,
Juda och Benjamin, blefvo kvar under namn af
Juda rike. De öfriga tio stammarne med Jerobeam
till konung kallades Israels rike.
Som en följd af affallet från Gud lät han
folket falla i dess fienders händer. 720 f. K. föll
Israels rike i assyriernas händer, och folket
bortfördes till Assyrien. Omkr. 600 f. K. bortfördes
Juda rike till Babylonien, där de måste tillbringa
en 70-årig fångenskap, till dess att Cyrus tillät dem
att flytta hem till sitt land igen. Sedermera kommo
judarne under syriernas och macedoniernas välde
och slutligen under romarnes, som år 70 e. K.
tillintetgjorde dem som en nation. De hafva sedan
dess blifvit kringspridda nästan till jordens alla
delar men hafva dock alltid bibehållit sig som ett
särskildt folk. De hafva icke sammansmält med
andra folkslag och förlorat sin egen nationalitet.
De äro och förblifva judar öfverallt.
Vi hafva i en viss mening mycket att tacka
detta folk för; ty dess nation var från början
civilisationens vagga eller amma. Midt under råhet
och mörker tindrade hos detsamma sanningens
förädlande ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
