Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. Renström: Kristendomsundervisningen i folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
att alla meningar äro lika goda.» Att med en sådan
undervisning bibringa eleverna någon bestämd
uppfattning i lifvets allvarliga frågor, torde vara omöjligt.
Naturligtvis åsyftar man detta, men resultatet torde
väl konsekvent bli, hvad en »modern» person yttrat om
sig själf: »Den enda princip jag har är den, att jag
icke har någon princip alls.»
Man ger nu i allmänhet lekmannamoralen skulden
för, att brottsligheten i så häpnadsväckande grad
tilltager. Ett sådant domslut är säkert förhastadt, ty
denna ytterst sorgliga företeelse, som för öfrigt ej kan
begränsas till lekmannamoralens hemland, har
otvifvelaktigt mycket djupare liggande orsaker, framför
allt en mer och mer öfverhandtagande materialism,
för hvilken penningen, förvärfvad på hvad sätt som
helst, är det enda eftersträfvansvärda. Men, skall
lekmannamoralen förmå att sätta en dammlucka mot
denna förödande lifsuppfattning1? Skall den förmå att
ånyo draga upp de för den allmänna meningen allt
för mycket utsuddade gränslinierna mellan ondt och
godt"? Det finnes visserligen i den nya läran många
sanna och goda tankar — lån från kristendomen. Men
hvilken auktoritet står nu bakom dem? (Jag vet väl,
att många äro rädda för ordet, men efter saken torde
alla längta). Man har i sista hand endast detta att
falla tillbaka på: Gör det goda, ty däraf har du gagn,
undvik det onda, ty det är skadligt. Men erfarenheten lär,
att detta icke räcker till. — — — Man har här velat
proklamera människans absoluta själf tillräcklighet,
man har velat säga: Vi behöfva ej Gud, vi skola visa,
att vi hjälpa oss själfva. Den som känner hurudan
människan är, behöfver ej sväfva i ovisshet om, hvar
denna stolta själftillräcklighetens väg till sist skall
mynna ut.
Jag hörde en gång en högt bildad engelsk dam
yttra ungefär följande: »Vi måste erkänna, att
kristendomsundervisningen hos Er står mycket högre än hos
oss. Ert folk har en grundligare kunskap, och de
behöfva blott väckas upp för att draga nytta af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
