Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agda Montelius: Fostran till själfverksamhet genom fattigvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
paren. Nej, det kan och bör man visserligen icke, men
man bör göra sitt allra bästa för att ändra
förhållandena. Att detta är lättare sagdt än gjordt är sant
och äfven de allvarligaste bemödanden i den vägen
kunna vara förgäfves, men sådana bemödanden måste
dock göras och man kan lyckas öfver förväntan.
Man skyggar emellertid ofta för uppgiften att
försöka få en försumlig familjemedlem att göra sin plikt,
och öfvertygar i tysthet sig själf att det säkerligen
endast skulle leda till ökade ledsamheter för den, som
redan lider under trycket af försummelsen, d. v. s. i
många fall kvinnan.
Naturligtvis måste man gå klokt och lugnt tillväga
och ej framställa henne som den anklagande, ty då
förvärrar man ställningen, men ingen kan förvåna sig
över, att man önskar göra bekantskap med alla
medlemmarna i den familj, man besöker, så det kan i och
för sig ej vålla något obehag.
Genom upprepade kloka och vänliga samspråk med
den försumlige, kan man kanske åstadkomma att få
honom villig att lämna bidrag och genom att ordna
dem på ett praktiskt vis kan man ställa så, att de i
början ej kännas för betungande. Ett visadt intresse för
den bidragsskyldige, ett upptagande af hans egna
synpunkter till skärskådande ocli bemötande och ett
fortsatt umgänge med alla parter skall så småningom
kunna ge en rätt inblick i och förstående af hela
ställningen, hvilket aldrig blir händelsen, om endast den ena
parten höres. Det kan ock inträffa, att man finner,
att den klagande — kvinnan — gjort sig skyldig till en
förvånande, af oförstånd och lojhet alstrad
misshushållning, som måste verka utarmande.
Uppgiften är, att under det att man förmedlar hjälp
för ögonblicket till de nödvändigaste behofven,
motarbeta ett fortsatt litande på andra för fyllande af dessa
och ännu mer för erhållande af onödiga saker.
Fordringar på lifvet, som i ingen mån stämma med de egna
resurserna, möter man nämligen ej sällan, och vana
har uppstått att kräfva skillnaden af andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
