Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. Låftman: En storm under en hufvudskål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
här säga: sanningens bekännande, gifva verklig hjälp.
Så säger jag till mannen: »Ni har icke kraft att säga
sanningen, jag förstår det; men Gud kan gifva Er kraft
därtill. Vill Ni, att vi skola bedja Honom därom1?»
Han jakade och vi böjde tillsammans knä. Jag bad
Gud hjälpa denne man att i denna afgörande stund välja
den rätta vägen. Det var ej en bön med många orcl, men
bådas våra hjärtan ropade ur djupet. Under dessa få
minuter utkämpades »Stormen under en hufvudskål» —
och det vardt stilla, lugnt.
När vi reste oss upp, såg fanjunkaren på mig med
ett uttryck, som jag ej kan förgäta. Han såg ut som
en, som varit nära Gud. Det var ej svärmeri eller
fanatism, som lyste ur hans ögon, men ett stort lugn, ett
orubbligt beslut. Han sade blott: »Jag vill bekänna
sanningen».
Jag satte mig vid skrifbordet ocli uppsatte, efter
hans muntliga uppgifter, en öppen, ärlig bekännelse om
det, som hade förelupit. Han undertecknade den med
sitt namn, stoppade det ödesdigra papperet i
bröstfickan, tryckte hårdt min hand och gick.
Jag såg ut efter honom genom fönstret. Ute på
gården hade ban att välja mellan två vägar. Den till
höger förde till Växiö, hemmet och familjen; den till
vänster förde till Räppe järnvägsstation, Alfvesta,
häradsrätten och fängelset. Utan tvekan valde han den
senare.
Hvad som tilldrog sig vid Alfvesta, har meddelats
mig af »Smålandspostens» referat vid rättegången, den
för många läsare ej obekante humoristen Sigurd, hvars
borgerliga namn var Alfred Hederstierna.
I tingssalen rådde en ganska tryckt stämning, enär
de anklagade enstämmigt nekade. Såsom kronoombud
närvar en herre från Stockholm. Hans anlete, som
påminde om Bismarcks, fick ett allt bistrare uttryck.
Så påropades vår fanjunkares sak och den anklagade
trädde fram. Allmänna åklagaren framlade sin
utredning af saken, ocli kronoombudet yrkade visst det
straff, min klient fraktat: 4 års straffarbete och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
