Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Sebardt: Om späda barns vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
II.
En föregående artikel innehöll en kort redogörelse
för några af de inflytanden, som kristendomen
utöfvat, på de späda barnens vård under svunna tider.
Vi vilja i denna artikel undersöka,om det i nuvarande
tid är väl beställdt hos oss med afseende på de späda
barnens vård, eller om icke äfven vår tid har brister,
som måste framkalla uppmärksamhet hos alla, som
vilja icke blott kalla sig utan vara kristna barnavänner.
Under årsperioden 1901—1905 föddes i medeltal i
Sverige 136,198 barn. Af dessa dogo under det första
året omkring 13,000 d. v. s. omkring 10 %. Detta måste
ju anses såsom en högst betydlig förlust för vårt folk,
särskildt om man betänker, såsom af det följande
framgår, att Sverige är ett af de land, som ha de lägsta
tillväxtsiffrorna i Europa, hvilket i sin tur beror bland
annat på den låga äktenskapsfrekvensen. I Sverige ingås
näml. knappt 6 äktenskap om året på hvart tusental
människor, då däremot medeltalet för Vesteuropa är drygt
8 äktenskap på tusen personer. (För att ånge några
detaljsiffror: Sverige 5,9 per tusen, Danmark 7,13 per
tusen, England 7,79 per tusen, Tyskland 8,03 per tusen o.
s. v.) Det enda land inom Europa som har lägre
siffror än S-serige är Irland med 5,69 per tusen.
Visserligen höra de svenska äktenskapen ännu så länge till de
fruktsammaste, men detta försprång, som de svenska
äktenskapen haft framför öfriga nationer, ha de allt
mer och mer börjat förlora tack vare de läror, som så
småningom fått spridas ned äfven till de sundaste
lagren i vårt folk och där fått förkunna, att egoismen
skall ha rättighet att kväfva lifsfruktens utveckling.
Lifsreglerna vilja nämligen icke längre följa naturliga
lagar, och icke ens den gamla teologen Malthus’ lära,
som, om ock i flera afseenden ensidig, dock var en
sympatisk alstruistisk lära, där den starkare vid behof
skulle skona den svagare, får nu för tiden gälla. Hos
nutidens läromästares teser är det ej alls tal om någon
uppoffring, utan blott om tillfredsställelse i egoistiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
