Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rundgren: Kampen mot otro och rationalism i våra skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbinda med den kristna religionen. Då nu
hedendomens väsen är att vara sig själf nog, att icke behöfva
Gud, att gå sina egna vägar, så visar sig denna
inblandning af hedendomen i kyrkan bland annat också på det
teoretiska området såsom en benägenhet att låta det
mänskliga förnuftet vikariera för uppenbarelsen,
liksom man i ortodoxien låter uppenbarelsen vikariera
för det mänskliga förnuftet. Intetdera är riktigt.
Rationalismen i vår tid kan vara ett misslyckadt uttryck
för önskan att förbinda kristendomen med kulturen.
Men den kan också vara ett medvetet försök att
förvanska och förtunna den äkta kristendomen.
Då nu otro och rationalism kunna såväl grundläggas
som bekämpas i våra skolor högre och lägre, måste det
vara en plikt för alla kristendomens vänner att se till
att allt göres, som kan göras, för att hos ungdomen
motverka otro och rationalism.
Den viktigaste förutsättningen för en sådan kamp
är naturligtvis den, att lärare och uppfostrare för sin
egen del äro fasta i den evangeliska sanningen på det
sätt, som man blir det genom upplefvelse af evangelii
kraft. En s. k. objektiv undervisning vore ur denna
synpunkt mycket att beklaga, om därmed skall förstås
en för lärjungarnas personliga kristendom fullkomligt
ointresserad sådan. Ur denna synpunkt är det för
kristendomens vänner en glädje att erinra sig, hvad
nuvarande kyrkoministern yttrade angående herr Knut
Kjellbergs motion förra året om skillnaden mellan att
undervisa om och i kristendom.
Skulle kristendomen behandlas på samma sätt som
asaläran, buddhismen, fetischismen o. s. v. i våra
skolor, behöfver man icke var profet för att kunna
förutsäga, att vår ungdom skulle taga obotlig skada för
själen, och att all karaktärsbildning skulle försvåras.
Resultatet af ungdomens fostran skulle blifva Pontius
Pilatus-figuren med den skeptiska frågan: hvad är
sanning?
Kristliga personligheter, låt vara med sina
egendomligheter, men som taga hänsyn till barnens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
