Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Thulin: Vårt folklifs förädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vårt land fläckas af en råhet i seder, som man icke
finner motstycke till i andra länder med lika hög
folkbildning. De, hvilka rest mycket utrikes, säga, att de
ingenstädes mött så många berusade personer som i
Sverige.» Detta anses icke bero på, att det supes mer i
Sverige än annorstädes, utan därpå att svenskarna äro
för råa att hålla måtta. De äro ej herrar öfver sina
begär, utan, då spritdrycker bjudas, taga de mer än de
kunna tåla. Vidare klaga de öfver, att de rusiga
svenskarna äro mer råa och ohyfsade än andra
nationaliteter, då de fått för mycket till bästa. Utgående från
den gamla satsen, att rusig man handlar i stil med den
nyktre mannens tänkesätt, framhålla de, att den
svenska vildsintheten under ruset visar, på hvilket
kulturstadium vi svenskar stå — såsom nation betraktade. —
Nå, mycket af detta tal är nog öfverdrift. Dock
innehåller det så pass betydande portion af sanning, att
alla skäl tala för allvarligt beaktande af omhandlade
förhållanden. Ingen, som är i tillfälle att iakttaga vår
lustresande ungdom vid dansplatser och i
förlustelseetablissement, kan bestrida, att det ligger öfver vår
svenska ungdoms nöjeslif något rått och obändigt vildt,
som icke är sprudlande ungdomlig friskhet utan med
slyngelaktighet förmäld tölpighet och öfvermod, allt
missprydande ungdomen. Och detta något hvilar öfver
nöjeslifvet, äfven då det icke stimuleras af
rusdryckerna. Det är sällan, alltför sällan, som vår svenska
ungdoms nöjeslif färgas af något ideellt, något, som vittnar
om andliga intressen och sträfvanden. Vi veta, att våra
ord forma sig till en skarp anklagelse mot vår ungdom,
men vi kunna icke därför taga dem tillbaka.
»Den nationella råheten» — just detta anklagelseord
etsade sig så fast i mitt minne och sinne, att jag åter
och åter måste taga dess innebörd i öfvervägande. Jag
ställde det samman med alla intryck i samma riktning
jag fått under tjänstgöring i vidt skilda delar af
fosterlandet — både Norrland, hufvudstadsnejden och Skåne
— såväl som med intryck under upprepade utrikes
studieresor. Och ju mera hoppfullt jag ställt mig i ledet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
