- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Om Stjernfall /
5

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Orsaken till det ljusfenomen, vi kalla stjernfall, har varit
mycket omtvistad, och det skulle således blifva ganska vidlyftigt
att redogöra för meningarnas strid, hvilken föröfrigt numera
kan anses utkämpad. Det kan nämligen icke längre betviflas,
att stjernfallen förorsakas af små himlakroppar, hvilka sväfva
omkring i verldsrymden och blifva synliga först sedan de
kommit in i jordens atmosfer. Fenomenets utseende är allmänt
bekant. En lysande punkt framträder plötsligt på något ställe
af himmelssferen, ilar hastigt fram, merendels i oförändrad
riktning, slocknar, antingen sönderspringande såsom en raket eller
oftare med småningom aftagande ljusstyrka. Stjernfallen
förekomma till långt större antal, än man vanligen föreställer sig.
Ty vid de tider, då hvarken sol eller måne äro öfver horisonten,
kan en uppmärksam iakttagare i medeltal räkna 12 till 15 på en
timme. Som vi framdeles skola finna, är antalet ungefär
detsamma på olika orter, men däremot äro de särskilda timmarna
af dygnet mer eller mindre rika på stjernfall; de flesta
förekomma nämligen efter midnatt. Banorna äro oftast af
oföränderlig riktning, så att den lysande punkten synes beskrifva en
större eller mindre båge på himmelssferen. Stundom iakttages
dock ett slags oskillation eller osäkerhet i rörelsen, i hvilket fall
banan synes vara en vågformig eller slingrande kroklinie. Dessa
fall, fastän relativt få, lemna dock vigtiga upplysningar för
bedömande af fenomenets natur. Zezioli från Bergamo, som
under loppet af några år entusiastiskt hängaf sig åt studier och
observationer öfver stjernfall, bestämde öfver 6,000 banor och af
dessa voro mer än 100 oregelbundna på flere olika sätt, såsom
starkt bugtiga eller vågiga, eller med tvära riktningsförändringar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/10/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free