Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i samma riktning regna ned öfver vår planet. De synliga
delarna af dessa himlakroppars banor äro en samling parallela
räta linier, som enligt lagarna för perspektivet måste synas utgå
från en och samma punkt på himmelen, hvilken vi kallat
radiationspunkt. På detta sätt lyckas man härleda stjernfallens
årliga period genom det enkla antagandet, att jordbanan på
en viss punkt skär meteorringen, utan att man nödgas förutsätta
något så högst osannolikt som lika eller i hvarandra jämnt
uppgående omloppstider.
Sedan denna förklaring af den årliga perioden var funnen,
dröjde det ganska länge, innan teorien gjorde något ytterligare
framsteg. Man visste föga eller intet om dessa meteorringars
storlek, form och läge i rymden, och ännu mindre om deras
uppkomstsätt och betydelse inom verldsaltet. Många
misströstade till och med om möjligheten att komma till rätta med
dessa svåra frågor, hvilket ock kunde spåras i ett aftagande
intresse hos astronomerna, men däremot en ökad, om ock flyktig
framgång åt den åsigt, som hänförde stjernfallen till de
atmossferiska fenomenen. Sedan det emellertid lyckats genom rent
historisk forskning bevisa, att novembersvärmens maximum
återkommer hvart 33:dje år, insåg man, att stjernfallens studium
måste vara att hänföra till astronomien. Man öfvergaf den
hittills följda metoden att ur observationerna söka härleda en
tillfredsställande teori och började använda ett alldeles
omvändt förfaringssätt, nämligen uppställandet af hypoteser, dem
man sedan pröfvade medelst det vunna observationsmaterialet.
Genom denna indirekta, men fullkomligt berättigade metod
lyckades man både att förklara hvad som redan var kändt och
uppdaga nya sanningar.
Föreställningen om ett samband mellan stjernfallen och
kometerna är ingalunda ny. Den torde hafva uppstått genom
den hos vissa, framför alt hos större meteorer ganska vanliga
egenskapen att lemna efter sig på himmelen mer eller mindre
flyktiga spår, hvilket ger dem en viss likhet med hastigt
framilande kometer. Särskildt utmärka sig de s. k. boliderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
