Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrågavarande Bielaska kometen. Hade denna upplöst sig, så låg den
förmodan nära, att d. 28 Nov. 1872, då han skulle befunnit
sig i jordens närhet, borde blifva mer än vanligt rik på
stjernfall. Perihelium, eller närmaste punkten till solen, skulle
kometen hafva passerat d. 6 Oktober, och astronomerna voro
beredda på möjligheten af ett stjernfallsregn omkr. d. 28 Nov.
Ett sådant inträffade ock, såsom vi redan haft tillfälle nämna,
och blef ett slående bevis på riktigheten af deras åsigt, som
ansett, att kometen upplöst sig och förvandlats till
meteorsvärmar.
Det har varit nödvändigt att förutskicka denna historik
öfver Bielas komet, innan vi öfvergå till en direkt
framställning af sambandet mellan kometerna och stjernfallen, hvilket
numera, i synnerhet genom Schiaparellis snillrika
undersökningar, kan anses fullkomligt bevisadt. Gissningar om ett
sådant samband återfinnas dock hos äldre astronomer. Laplace,
skaparen af den bekanta teorien om solsystemets uppkomst,
antog ett gemensamt ursprung för kometerna och meteorerna;
båda dessa slags kroppar skulle nämligen hafva danats af det
urämne, som bildar stjernhimmelens töckenfläckar. Delar af
dessa skulle befinna sig i ständigt fallande mot solsystemets
medelpunkt, hvarvid de större massorna bilda kometerna, de
mindre däremot vid fallandet genom jordatmosferen förorsaka
de enstaka stjernfallen. Laplace antog således, att kometerna
liksom meteorerna komma utifrån till vårt solsystem.
Kunskapen om kometerna har på de sista decennierna
betydligt förökats. Också finner man nu i följd af
instrumenternas större fulländning i medeltal flere kometer för hvarje år,
då de däremot före teleskopets uppfinning voro jämförelsevis
sällsynta. De flesta kometer, som observeras äro teleskopiska,
d. v. s. ej synliga för blotta ögat och mycket ljussvaga,
hvarför det är ganska sannolikt, att många, som äro för små att
upptäckas, osedda genomströfva solsystemets område. Åtskilliga
frågor af vigt beträffande kometernas fysiska beskaffenhet äro
visserligen ännu outredda, men de spektroskopiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
