Ur vår tids forskning / Om Stjernfall / 58 (1874-1889) With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver hvars yta vi kunna tänka oss uppdragna tvänne system af
linier, alldeles som på en jordglob, nämligen meridianer genom
A och C, en eqvator genom D och B och parallelt därmed cirklar
såsom latitudsgraderna. Flyttar nu den lilla cirkelns
medelpunkt längs en af meridianerna, så kommer antalet
radiationspunkter inom densamma att aftaga från A mot C; rör den sig
däremot på en af parallel cirklarna, eller, med andra ord, förblir
den på oförändradt afstånd från apex, så blir också
radiationspunkternas mängd densamma.

Jag anser ej skäl att uppgifva den beräknade relativa
mängden radiationspunkter på olika afstånd från apex, utan vill

Bild 10.

blott nämna, att om den
verkliga tätheten vore lika i alla
riktningar, så har den
skenbara ett maximum kring
apex, som är ungefär tre
gånger så stort som den verkliga,
och ett minimum vid den
motsatta punkten, som är
ungefär tolf gånger mindre än
den verkliga, eller med
andra ord: när S sammanfaller
med A, synes antalet
radiationspunkter inom den lilla
cirkeln vara tre gånger större, och när S sammanfaller med C,
tolf gånger mindre än hvad som skulle vara fallet, om jorden
ej hade någon egen rörelse. Den nämnda olikheten fortfar
ännu på tämligen stora afstånd från A och C. Man kan
beräkna, att den hälft af himmelssferen, som ligger åt A, synes
innehålla 5,82 ggr så många radiationspunkter som den andra
hälften, och tänker man sig 46:te breddgraden i den öfre
halfsferen, så blir hela sferens yta därigenom delad i två delar,
hvaraf den ena upptar 0,21 och den andra 0,79 af hela ytan,
men den förra synes icke dess mindre innehålla lika många
radiationspunkter som den senare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>