Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
39,000 stafvelser, under det att en kinesisk öfversättning
återgifver samma text med omkring 17,000 stafvelser.
Grekiskan, som är ett i framstående grad flekterande språk,
kräfver altså för att uttrycka samma tankeinnehåll vida
mer än det dubbla antalet stafvelser mot kinesiskan. Den
svenska öfversättningen af Matthæi evangelium innehåller
omkring 35,000 stafvelser, altså äfvenledes färre än
grekiskan, ehuru svenskan är ett betydligt mera isolerande (eller
som man äfven säger: analytiskt) språk än grekiskan.
Dock bör det anmärkas, att förhållandet mellan dessa båda
senare språk tämligen utjämnas därigenom att den
vokalrikare grekiskans stafvelser äro något kortare än vårt
språks.
I ett hänseende är det påtagligt, att de flekterande
språken stå lägre än de båda andra formerna. Då det
ingår i begreppet flexion, att stam och ändelse skola på
något »organiskt» sätt hopsmälta, innebär detta naturligtvis
att dessa språks formbildning blir mera oregelbunden än
de andras. Turkiskan behöfver icke mer än en enda
pluraländelse -ler; utan att väsentligen ändra form kan denna
göra tjänst vid alla nomina och alla verb.* I de flekterande
språken växlar däremot pluralformen efter stamordets olika
gestalt: vi hafva goss-ar, flick-or, städ-er, äppl-en, hvartdera
ordet med sin olika ändelse, vidare träd utan någon
synbar ändelse och bröder med vokalförändring. De
flekterande språken äro alltid i sin byggnad mindre
genomskinliga och harmoniska än de öfriga. De äro följaktligen
principielt svårare att inhämta än vare sig isolerande eller
agglutinerande språk och äfven därigenom för tankens fria
verksamhet mera hinderliga än dessa. — Detta får
natur-Vi taga härvid ej med i räkningen den s. k. vokalharmonien, genom
hvilken suffixets vokal i viss mån rättar sig efter stammens. Beg ’herre’, ’bey’, heter
till exempel i pluralis beg-ler, under det att pascha har pluralformen pascha-lar.
Vokalharmonien är, som man ej må förbise, ett flexiviskt element i den
annars utprägladt agglutinerande turkiskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
