Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der århundraden fortgått — i främsta rummet
sammanblandningen af de inhemska anglosaxarnes germaniska och de
normandiska eröfrarnes romaniska språk — bidragit att
framkalla samma resultat. Erfarenheten visar nämligen
att folkblandningar, där icke det ena folket förmår att i
afseende på språk helt och hållet med sig assimilera det
andra, alltid hafva en böjningsförstörande kraft. Liksom
barn, innan de lärt sig sitt modersmål, gärna i sina första
stapplande talförsök utelämna alla grammatiska former och
formord — något som en hvar kan iakttaga — så blir det
alltid helt naturligt mera grammatiken än ordboken, som
får sitta emellan, då personer, som endast till hälften förstå
hvarandras språk, söka att meddela sig med hvarandra.
Negerfranskan i Vestindien rör sig uteslutande med franska
ord, men har icke upptagit någon enda fransk böjningsform.
Den är ett lika rent isolerande språk som kinesiskan.
Detsamma gäller om neger-engelskan i andra trakter af
Amerika, och om den s. k. pidgin- (eller business-) engelskan i
Kinas sjöstäder.
Till och med en så genomgripande, äkta kinesisk
egenhet i engelskan som detta språks stora förmåga att använda
sina substantiv äfven som verb, har sin grund i de nämnda
orsakerna. Om engelsmännen kunna säga to pen »fatta i
pennan, nedskrifva», to dog »förfölja (med hund)», to head
»anföra», egentligen »vara i têten, vara hufvudet för», to tea
dricka té (Dickens), så ligger den historiska orsaken däri,
att vid ändelsernas afnötning en mängd ord, hvilka förut
skilt sig som i svenskan bild och bilda, land och landa,
borste och borsta, kommo att sammanfalla, hvarpå man
genom analogi efter dessa så småningom lockades att låta alt
flera nomen tjänstgöra som verb.
Föreställningen, att ett språks formella byggnad skulle
stå i något innerligare förhållande till det talande folkets
odlingsgrad, borde allaredan af den enkla grund befunnits
ohållbar, att, som vi nämnt, den högst bildade och den råaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
