Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I svenskan är hos de bildade klasserna känslan för en
skillnad mellan grammatiskt maskulinum och femininum
nästan utdöd, utom i det enda fall där ändelsen angifver
könet, nämligen i fråga om maskuliner på -e och femininer
på -a. En och hvar känner att det heter gatan hon, men
jämförelsevis få att det heter gränden hon (fastän omvändt
vägen han, stigen han),
I danskan, hvarest det feminina -a äfven genom
ljudförsvagning öfvergått till -e och sammanfallit med
maskulinändelsen, är också den sista lämningen af ett dubbelt
personligt genus utanför de lefvande varelsernas krets
nästan helt och hållet försvunnen. Man skiljer där blott
mellan den-kön och det-kön.
Ej ens sådana mindre vanliga fall, där ordens
betydelse uppenbart varit afgörande för deras kön, bevisa, att
man vid väljandet mellan manligt och kvinligt genus ledts
af ett sinne för någon personlig sida hos föremålet. I
franskan har sommarens namn, éié, i trots af både ändelse
och etymologi — det latinska æstas är femininum —
numera antagit manligt kön. Skälet ligger otvetydigt däri,
att de öfriga årstidsnamnen, hiver, printemps, automne, alla
i franskan äro maskulina. Vi hafva altså här endast ett
uttryck af språkets vanliga böjelse att bringa
sammanhängande ord in under samma grammatiska kategori. Med
andra ord: genusförvandlingen är här blott en
analogibildning, likartad till exempel med den, som möter oss i de
svenska fruktnamnen; sedan vi en gång i plommon, sviskon, fikon,
smultron utbildat en grammatisk fruktnamnskategori på
-on, omskapar man nu odensbär till odon, mjölbär till
mjölon, ulfbär till olfvon o. s. v. Det är ej den personifierande,
mytbildande fantasien, som gifvit manligt kön åt
Frankrikes sommar, det är det skematiserande förståndet, hvilket
efter sin vana fört krig, denna gång segerrikt, mot hvad
som gjort intrycket af regeltrots.
På hvilka vägar och genom hvilka analogier den for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
