Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personifikationer lider en viss genom bruket stadgad vigtig
inskränkning. Dygder och fel, konster och vetenskaper,
öfver hufvud alla mera abstrakta begrepp och yttre eller
inre egenskaper, framställas oberoende af språket gärna i
kvinlig skepnad.
Fru Lenngren omtalar sålunda huru under »Pojkarnes»
tid »lasten var en hexa» fastän ordet last i denna mening
rätteligen är maskulint. B. E. Malmström nämner i
»Aprildagar» Sången som »vårens och kärlekens dotter». Tegnér,
som, följande svenska språkets anvisning, i »Nore» tecknat
friden som en manlig genius, låter den för kung Ring vara
ätthögens milda dotter, som står väntande på honom vid
gudarnes knän. I den ofta framstälda gruppen Tron,
Kärleken och Hoppet gifva både de bildande konsterna och
poesien åt alla tre kvinlig gestalt.
Men äfven dessa skenbara undantag tjäna, om man går
dem på lifvet, endast att ytterligare bekräfta vårt påstående
om genusreglernas makt. De visa blott att under vissa
gifna förhållanden ett främmande språks genusregler kunna
starkare än det egna språkets påverka vår uppfattning.
Grunden, hvarför vi i de nämnda fallen hafva
möjligheten, ingalunda tvånget eller skyldigheten, att gifva
kvinligt kön åt våra personifikationer, ligger i latinets (och
grekiskans) egenhet att för nästan alla sina abstrakta
substantiv ega kvinlig form. Goneordia, Victoria, pietas, fides,
pax äro alla feminina ord, och de motsvarande begreppen
dyrkades därför också alla, jämte många liknande
allegoriska figurer, i de romerska templen såsom gudinnor.
Ej blott på den rent lärda bildningens väg har
latinets åskådningssätt öfvat sitt inflytande på oss. Äldre
tiders allegoriska skådespel — medeltidens »moraliteter»,
16- och 1700-talens baletter o. s. v. — äfvensom målares
och bildhuggares framställningar förde detta slags kvinliga
väsen esomoftast i åskådlig form inför mängdens ögon.
Genom franskan och italienskan, som ärft latinets genus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
