- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
85

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dels frånvaron af talbeteckning, dels ett alt för
inveckladt sätt att uttrycka talförhållandena, äro sålunda
två sidor i språket, som för tanken måste vara af
hämmande inflytelse. Och den som betänker af huru omätlig
vigt för civilisationsarbetet aritmetiken är, huru redan den
enklaste tideräkning därförutan är omöjlig, skall finna att
vi här hafva ett af de mest upplysande exemplen på språkets
betydelse. En austral-neger, som i matematiska anlag är
Newtons like, skall under trycket af sitt språk ej hinna
så långt som ett barn i våra skolor. Hur obetvinglig
språkets och vanans makt i detta fall är gentemot den enskilde,
därom hafva vi på närmaste håll ett vittnesbörd i det
faktum, att vi själfve altjämt vidhålla vårt tio-system — hvars
enda historiska och teoretiska grund ligger i våra fingrars
antal — oaktadt vetenskapen erkänner att ett 12-system
vore bättre och bekvämare. Romarne kunde ej ens ändra
sin oviga skrifna sifferbeteckning. De behöllo den, fastän
knappast den enklaste aritmetiska operation på mekanisk
väg var utförbar med sådana tecken som IX, LVI, MD o. s. v.

Vi kunna ej underlåta att påpeka, hurusom äfven
räkneorden ådagalägga, att en högre odling ej alltid
medför en fullkomligare språkform. Tjugo-räkningen, som vi
finna så barnslig hos grönländaren, möter oss i ett högt
utbildadt kulturspråk invid vår egen dörr: det danska syv
og halv-fem-sinds-tyve »nittiosju», egentligen 7 + (5 — 1/2)
* 20, är icke stort bättre än eskimåiskans motsvarande
»två på andra foten af den femte människan». Kymriskan,
det keltiska språket i Wales, Arthur-sagans modersmål och
ända sedan den djupaste medeltiden ett kulturspråk,
uttrycker samma tal på ett lika inveckladt sätt: dau ar
bymtheg a phedwar ugain 2 + 5 + 10 + 4 * 20.* Och till

* Dau jfr. lat. duo; ar öfver; pymtheg 15, af pump lat. quinque, och
deg lat. decem; a och; pedwar lat. quattuor; ugain lat. viginti. Kymriskt p
är den regelmässiga motsvarigheten till det latinska systerspråkets qu.
Förändringarna i några af de kymriska ordens begynnelse-ljud vållas af föregående
ords slutljud. Talen 16—19 uttryckas i kymriskan genom addition till 15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free