- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
122

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den tid längesedan förfluten, då läkarne upphörde att tro
på den gamla fysiologiens lära om »de fyra vätskorna» —
representerade af våra ännu antagna fyra temperament —
af hvilka vätskor »den svarta gallan», melan-choliens orsak,
skulle hafva sitt säte i mjälten.

Ännu flera föreställa sig säkert, på ingen annan grund
än den att språket så vill, att den animala magnetismen,
med sina bihang borddans, psykografer o. s. v., är en
företeelse, hvilken på ett eller annat sätt sammanhänger med
den kraft, som svänger kompassens nål kring sitt stift.
Förledd af språket söker tanken efter jämförelsepunkter;
han finner då lätt, att den hemlighetsfulla, blinda makt,
med hvilken magnetisören beherskar sitt medium och
tvingar det att följa sin vilja, är likartad med den
oemotståndliga dragning, som magneten öfvar på järnet. Men alla
dessa af ordet alstrade föreställningar sväfva helt och
hållet i luften: den animala s. k. magnetismen har intet utom
namnet gemensamt med den fysikaliska magnetismen.
Anledningen till ordet ligger ej häller i den omtalade mystiska
dragningskraften, utan däri att Mesmerismen, såsom man
förut med ett oskyldigare namn sade, från början
utvecklade sig ur en qvasi-medicinsk behandling med verkliga
magneter.

Om man i Sverge icke numera tänker sig att sigenarne
äro tatarer, så beror detta därpå att det sistnämnda ordet
blifvit förvridet till tattare. Men en fransman, hvars språk
nämner samma indiska vandringsfolk bohémiens, skall i de
flesta fall ej tveka att förlägga dess hemland till Böhmen.

Språket är envist. Det hjälper ej om ett dylikt
gammalt misstag blir allmänt insedt och erkändt. I språkets
ord får det dock ofta lefva kvar och kan för nya generationer
blifva en stötesten, hvilken de måhända ej så lyckligt kringgå
som vi. Äfven den som vet att Karl XII icke var den tolfte;
äfven den som icke anser att frihetstiden var en frihetens
tid eller den heliga alliansen ett af historiens ljusa minnen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free