Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland af C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle på auktion försäljas, med åliggande för köparne att dem nedrifva och marken planera, för att
såmedelst bereda hospitalet tillfälle till större tomthyror. Lyckligtvis anmälde sig ingen köpare. År
1880 blefvo ruinerna erkända såsom svenska statens egendom, och, utom många bevis på vänligaste
omvårdnad från Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens sida, har ocksa 1884 års riksdag derpå
gifvit ett prisvärdt bevis genom att anslå 20,000 kronor för att från ytterligare förfall rädda dessa i
Nordens konsthistoria utomordentligt betydelserika och äfven af utlandets konstnärer och lärde högt
beundrade monumenter.
Af de vid pass fem- och sexhundra-åriga borgarehus, som med smala, höga, upptill trappformiga
gaflar stodo uppradade långs gatorna, är det hus vid Strandgatan, i hvilket finnes ett ApoteTc, det bäst
bibehållna (se teckningen sid. 27). Den öfversta delen af dess gafvel är något olika den på de öfriga
husen vanliga, enkla trappstegs-konstruktionen: här finnas på hvardera sidan två öfver hvarandra
trapp-stegs-likt uppstigande tinnar eller krenåer, och öfverst resa sig tre sådana i jemnbredd, af hvilka den
mellersta prydes af en toppsten. Apotekshuset har hvälfd, af vackra kolonner uppburen bottenvåning,
deröfver ett par våningar och öfverst ett loft under tunnhvalf, hvarpå det med s. k. munktegel belagda
taket hvilar. Man ser, hur prydliga de rund- och spetsbågiga portarna och fönstren hafva varit, man
häpnar öfver de nära sex fot grofva yttermurarna. I källaren finnes rinnande vatten. — Det finnes ett
sådant hus, som har sex våningar och loft. De flesta af dessa egendomliga, hanseatiska hus hafva i
senare tider blifvit förändrade och på beklagligt vis moderniserade. — Gatorna i staden röja
gammaltysk planritning: de äro krokiga, smala och flerestädes med hvalf öfverbygda.
Yid pass 450 steg öster om staden stannar vandraren vid en ålderdomlig minnesvård. Emellan
den plats, der Solberga nunnekloster låg, å ena sidan och den vackra Nya begrafningsplatsen å den
andra, ligger den s. k. Korsbetningen, också den en bcgrafningsplats, ty det var här som 1800
Visby-borgare vid ett öfvermodigt utfall stupade i den hårda kampen med Valdemars stridsvana krigshär, och
här blefvo de fallnes lik nedmyllade. På en kulle står ett vackert ringlcors af kalksten (se teckningen sid.
31). Å ringens båda sidor läses i munkstil en latinsk inskrift, som i öfversättning lyder: »Vår Herres
år 1361 den 27 Juli föllo framför Visby portar Gutarne i Danskarnes händer. Här begrafne. Bedjen
för dem.» Å vestra sidan af minnesvården är bilden af den Korsfäste inristad. — Utom detta kors finnas
ännu qvar på ön 14 sådana stenkors mod inskrifter och bilder, de allra flesta från 13- och 1400-talen.
Den gotländska kalkstens-ön bildar en nästan slät platå, som mot vester med merändels branta
bergväggar reser sig ur hafvet. Mot öster deremot är kusten i allmänhet småningom sluttande nedåt.
Högsta höjden öfver hafvet är 271 fot. Tå denna platå finner man trefna bygder, bördiga tegar och de
täckaste, på blomster och löfträdslundar rika ängar, samt löf- och barrskog i vacker blandning; men
man saknar större insjöar och betyligare strömmar. Det gotländska landskapet är i det inre af ön, med
några få undantag, enformigt, och söker man pittoreska partier, så får man från det inre begifva sig till
stränderna, der man finner talrika sådana och isynnerhet partier af romantisk vildhet. Ett sådant parti
finnes s/4 mil söder om Visby, der Högklint, med 151 fots höjd, står tvärbrant emot vågorna. I dess
branta vägg finnes en liten, rikt grönskande terrass med en grotta in i borget, kallad »Getsvältan»: om
det för getter och får någon gång lyckats att krafla sig dit ned, så få de, sedan gräset blifvit afbetadt,
svälta och törsta ihjel. Den nämnda grottans tak uppbäres utaf en af naturen danad pelare. För
men-niskor finnes här en beqväm stege, ledande ned till den vackra afsatsen. Och vid vägen mellan
Högklint och det närbelägna, hemska strandparti, som kallas »Röfvar Liljas håla», finnes i den vilda skogen
en hel mängd förunderliga klippbildningar, grottor, stenjättar (på gotländska språket kallade »raukar»),
och en af dessa senare är här afbildad (se teckningen sid. 31). Dessa strandpartier visa, hur det
fordom fasta Strandberget genom vågornas för tusendetals år’ sedan verkstälda våldsamma och ihärdiga
arbete blifvit sönderbrutet, undergräfdt och urhålkadt.
Samma skaplynne af pittoresk vildhet, men i något större stil, finnes öfver allt på Stora och
Lilla Karlsö, tvenne klippöar, hvilka, liksom väldiga, vid pass 200 fot höga, fästningsmurar, trotsigt
resa sig öfver vågorna (se teckningen sid. 33). De ligga vid pass 4V2 mil söderut från Visby och på
resp. en half och en fjerdedels mils afstånd från stranden af Eista socken. Här på dessa, endast af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
