Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfre Norrland af Aug. Cajanus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
golfven målade, möblerna polerade samt att man der ligger under sidentäcken. Från salsfönstren i detta
hus ser man ett stycke uppåt elfven det verldsbekanta Avasaksa, som visserligen icke i sig sjelf har
något imponerande. Det stupar dock mycket brant ned mot elfsbrädden, men dess höjd är endast
omkring 700 fot. Märkvärdigare är det snedt emot på svenska sidan liggande berget Luppio, hvilket af
naturen har fått skepnaden af en murad fästning. Berget består till en betydlig del af rektangulära
block, såsom mejslade af menniskohand, mellan hvilka finnas öppningar med af naturen bildade
trappsteg, på hvilka man ganska beqvämt stiger upp till bergets platå. Utsigten härifrån är vidsträckt:
Hietaniemi deltaland i söder, den breda elfven och det finska landet med Alkula by och kyrka, samt
der ofvanför Avasaksa; i vester synes Ekfors såg vid en liten sjö, och från bergets fot utbreda sig de
bördiga fälten, genomskurna såsom med ett grått band af landsvägen. I norr resa sig på svenska sidan
flera bergshöjder som stänga utsigten, hvarför man icke heller från Luppio kan se solen midnattstid.
Man har på senare tider uppstält flera konkurenter till Avasaksa, och det är sant, att man kan
se midnattssolen från flera sydligare berg, men främlingen bör se Tornedalen; han bör öfvertygas om
att till och med under polcirkeln naturens gåfvor äro utomordentligt rika och herliga, äfven om hans
resa i det afseendet vore förfelad, att solen just i det ögonblicket vore molnhöljd.
Det inre landet.
Om man följt vattendragen i det öfre Norrland, har man snart sagdt sett hela landet. Den del
af Norrland, som icke i mer eller mindre mon beröres af elfvarne, åarne eller sjöarne, är skog eller berg.
Här och der finnas dock äfven fläckar, hvilka äro hvarken det ena eller andra. De kunna kallas fläckar
i jemförelse med det helas areal, men de äro icke derför några små fläckar. Flere af dem upptaga en
yta af flera tusen tunland. Ehuru de nu äro utan nytta, men väl till skada, skola de icke bli det i
framtiden. Dessa fläckar äro sanka marker, kallade myrar och träsk. Mer än en af dem är undersökt,
och deras botten har befunnits bestå af för odling förträffliga beståndsdelar. De skola utdikas,
torrläggas, begödslas och vändas, och de skola lemna många tusen kofoder. Men ett kofoder mera, det är
lifsuppehälle för en menniska mera. Sålunda skulle endast dessa nu vattenfylda ytor en gång kunna
gifva rum och bergning för många tusen menniskor. Och huru mycket återstår icke ännu af den torra,
odlingsbara marken att upparbeta! Ytterligare många tusen menniskors föda och bergning. Och huru
mycket återstår icke att göra af den nu odlade jorden, dess brukningssätt, boskapsskötseln oeh
ladu-gårdsalstren. Säkerligen äfven här arbete och föda för nya tusenden. I Yesterbotten har man i detta
fall kommit ett godt stycke före de andra norrländska länen. Det är afl. landshöfding E. V. Almqvists
odödliga förtjenst att hafva förstått landets behof och haft kraft att taga de första afgörande stegen i
den rätta riktningen. Derför är nu länet redan försedt med mer än ett tjugutal bymejerier, och
antalet vexer alltjemt. Det är en moralisk fråga icke mindre än en ekonomisk; det är sparsamhet i stället
för misshushållning, omtanke i stället för tanklöshet, ordning efter liknöjdhet, välmåga efter torftighet
och brist. Derför är mejerifrågan af den största vigt för Norrland, icke minst för det inre landet, der
afsättning af mjölk är omöjlig och der kommunikationerna äro bristfälliga. Man ser hvad deraf kan
åstadkommas: Burträsk har redan gjort sig ett namn för sin ost, och det är icke svårt för andra att
göra detsamma. Smör och ost bära kostnaden för lång transport; derför böra de aflägsna bygderna
göra till hufvudsak boskapsskötsel och ladugårdsprodukter; det är en näring som föder sina idkare.
Huru trögt det går att i det inre landet bilda större samhällen, kan synas af den stora bristen derpå.
Det fins knapt mer än ett sådant i de vester-norrbottniska länen, och detta enda är Lycksele vid Ume
elf. Denna plats har liknelse till att blifva en köping, kanske längre fram i tiden en stad, men i öfrigt
saknas för närvarande anledningar till antagande af ett dylikt framsteg för någon annan kommun i det
öfre landet. När en gång lappmarkens malmberg medelst jernväg bli förenade med den ena eller andra
kusten, torde vid dem uppblomstra stadslika samhällen, men till dess skola de nog saknas. Detta ådaga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
