Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jemtland af Magnus Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frösön var före Östersunds anläggning Jemtlands hufvudort. Här hölls i forntiden jamtamot,
hvaraf ett svagt minne ännu fortlefver i Östersunds gregoriimarknad. Här var de norska sysselmännens
säte, troligen i Vesterhus, der det äfven funnits ett kapell. Längre fram blef Kungsgården residenset
för den högsta verldsliga myndigheten. Att Frösön ansågs för en vigtig punkt i militäiiskt afseende,
Ikan man se af de på flera ställen förekommande lemningarna efter skansar. Här är sedan 1680-talet
imötesplats för Jemtlands regementen. Här inrättades 1674 en trivialskola, som 1847 flyttades till
Östersund och förvandlades till fullständigt läroverk. Den plats der skolan stått utmärkes ännu af en
byggnad, som är ensam i sitt slag på Sveriges landsbygd, nemligen Jemtlands bibliotek, doneradt af prof.
Karl Zetterström i Upsala. Föreskriften, att boksamlingen skall förvaras i stenhus, har hittills förhindrat
dess flyttning till Östersund.
Tvärs öfver den trakt, som nu blifvit beskrifven, går jernvägen fram. Vid Brunflo lemnar den
östra Jemtlands skogstrakter och kommer fram till Storsjön, hvars norra strand den följer till
Östersund och derifrån först till Krokom och sedan mellan Ytterån och Trångsviken. Från sistnämnda ställe
går den genom bergs- och skogstrakter, tills den vid Mörsill kommer ned i Undersåkerselfvens dal.
Vestra Jemtland har en natur, hvilkens skönhet »genomgår hela skalan från det mest storartade
till det mest tjusande, veka och idylliska». Alsens socken ligger i en särdeles vacker trakt omkring
Ålsensjön och i norr derifrån det vidsträckta, skoguppfylda Offer dal, som i vester sträcker sig upp bland
de ödsliga fjellen. Den öfriga bygden är belägen omkring Under säker sclfv en och hennes tillflöden,
Närmast Storsjön ligger Mattmar och ett stycke längre upp det täcka Mörsill på gränsen mellan
fjell-och slättlandet. Här vidgar sig elfven till tvenne sjöar, Lithen och OcJcesjön. På skogen söder om den
sistnämnda ligger Storbo fallet. Ofvanför Mörsill vidtager fjellbygden med Undersålcer. Elfven blir mera
strid och forsande, dalen trängre och de omgifvande bergen högre. En särdeles anslående vy har man
nedanför Bistansforsen, der det väldiga fallet visar sig i en vacker omgifning med Vällistafjellet i
bakgrunden. Vid Hjerpeströmmen, som kommer från Kallsjön och faller ut ut i Lithen, finnas lemningar
efter skansar. Kallsjön är den största sjön i vestra Jemtland. Nedre delen är lång och smal och går
på norra sidan om Åreskutan invid bergets fot; den öfre bredare delen står i förbindelse med sjön
Anjan, som ligger i en trång fjelldal och räcker ända upp till norska gränsen. Vester om Undersåker
på södra sidan om Åreskutan ligger Are socken, hvilkens natur i storslagenhet öfvergår alla de
kringliggande orternas. Elfven genomflyter här Aresjön, från hvars nedre ända man har den mest storartade
utsigt. På båda sidor om sjön har man de höga, branta stränderna, till venster Eenfjellet och i fonden
den majestätiska Åreskutan. Vid öfre ändan af sjön just vid Åreskutans fot ligger Åre kyrka. Ifrån
någon af de i närheten liggande byarna kan man med tillhjelp af vägvisare bestiga fjellet. Vandringen
är mödosam. Man stretar sig upp till den ena terrassen efter den andra, den ena toppen efter den
andra. Man klättrar bland stenar och klippor, bland kärr och polar, bland snö och is. Man
genomvandrar alla regioner från barrskogens till den ständiga snöns. Slutligen är man uppe på högsta toppen.
Om vädret är klart, blir man nu rikligen belönad för sin möda. Man ser ett och annat moln sväfva
långt under sina fötter. Man ser det skönaste landskap såsom en karta utbredt framför sina ögon.
Glimmande sjöar, bugtande strömmar, stupande forsar, gulgröna ängar och mörka skogar omvexla
så långt ögat kan se. Längst bort i öster skönjer man Storsjön och en skymt af östra Jemtlands höjder.
På de tre öfriga sidorna begränsas synkretsen af höga fjell, i norr och nordost af Offerdalsfjellen, i vester
af de norska gränsfjellens väldiga toppar, i söder och sydost af de skarpspetsade Sylarne, det snöhöljda
Helagsfjellet och de mörka Oviksfjellen. — Vester om Åreskutan blir naturen mera vild och ödslig,
I flera rigtningar gå rader af fjellsjöar, i hvilka de kringliggande bergen spegla sig. Sjöarna
sammanbindas af strida forsar. Odlingen klättrar mödosamt uppför fjellsidorna och intränger långsamt i
ödemarkerna genom trånga, krokiga dalar. Vid Dufed, der fordom en skans funnits, skiljas landsvägen och
jernvägen, som båda följt Undersåkerselfven ända från Mörsill. Den förra drager sig åt nordvest öfver
fjellen förbi de på kon. Kristian IV:s befallning i slutet af 1500- och början af 1600-talet inrättade
fjell-stugorna. Ej långt från denna väg ligger Jemtlands mest beryktade vattenfall, Tennforsen, genom
hvilken Tennsjöns vattenmassa utför en mer m §0 ipe^er hög, lodrät klippa störtar^ sig i Norn. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
