Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland och Medelpad af Johan Nordlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven bland obekanta personer, som händelsevis råkas t. ex. på resor. När man talat om hvar sin
hemort och resans mål samt forlönens storlek, dröjer det icke länge, innan någon frågar: »Hvad är det
för prost, I han der? Och dermed är man inne på det kära ämnet. Förtjenster och fel uppräknas,
jemförelser göras, och sista frågan blir vanligen den, hvilken som är bästa presten i hela trakten. Man
jemför presterna ungefär på samma sätt som kyrkklockorna. Burseus har derom följande rim:
Ullångers klocka är äldst,
Vibyggeråds klocka är bäst,
Jag menar Själa (Själevad) klocka fägst.
Mot studerande i allmänhet och i synnerhet dem, som »studera till prest», visar allmogen stor
bevågenhet. Ett talande exempel derpå är seden, att studenter efter ett års vistelse vid akademien af
konsistoriet i Hernösand få sig vissa pastorat anvisade, der de efter predikan i kyrkorna mottaga
frivilliga penningebidrag, gående från gård till gård. Detta kallas att viaticera, understödet viatikum och
studenten viatikant. På detta sätt kunna under vanliga förhållanden omkring tusen kronor hopsamlas.
Det vackraste i hela saken är den omständigheten, att viatikanten öfver allt bemötes med största
välvilja och intresse. På sin höjd beklagar man, att så få blifva prester nu för tiden; äfven kan det hända,
att någon gammal gubbe under låtsad vetgirighet men i sjelfva verket för att ställa den unge
ämnes-svennen på prof ber om förklaring öfver något för honom dunkelt bibelställe. — Äfven kolportörer och
qvacksalvare röna verklig gästfrihet.
Allmogens lif är allt igenom stelt och prosaiskt. De gamle klaga, att ungdomen har icke något
roligt nu för tiden; och de hafva rätt. Lekstugor och dansgillen förekomma numera knapt hos
hederligare bönder, och ett bröllop med dans anses nära nog som en skam. Det har blifvit så, dels emedan
många anse det för synd att dansa, dels emedan presterna i sedlighetens intresse göra allt för att
utrota nöjen, i stället för att utrota missförhållanden, som kunna förekomma dervid. Förr samlades byns
ungdom utan rangskilnad till lekar både vinter och sommar och roade sig af hjertans grund; nu måste
de sitta hemma om söndagsaftnarna och hafva tråkigt. Men skadan söka de taga igen vid marknader
eller besök på Sånga hed. Eller ock slå de öfver åt ett annat håll. När det är dem förment att göra
lekar och sjunga visor, samlas de i stället till bönemöten och uppstämma Sankeys sånger; och så
uppstå sekteriska rörelser. För mycket och för litet skämmer allt.
Äktenskapen hafva ingåtts icke så mycket af böjelse som af beräkning. Jag kan ej neka mig
nöjet att såsom illustration härtill nämna ett yttrande, som en gång skall hafva fälts af en rik bonde
vid namn Abram Olsson, som i detta århundradets början lefde i Yestpara by i Sånga socken. Han var
stadd på giljarefård till en ung flicka, och när han för henne hade framstält sitt ärende, syntes hon
tvehågse och önskade sig betänketid. Men detta harmade den burgne och välaktade dannemannen, och
halft förtretad yttrade han till henne: Det är bud (anbud) ocli intet trug!
Som äktenskapet börjas, så fortsättes det, och makarnas samlif förefaller ofta kärleksföst och
kyligt. När hvardera sköter sin syssla, går allt sin jemna gång; men brister det på något håll, då
kan gnabb nog uppstå. Betecknande, ehuru öfverdrifvet, är ett ordspråk, som finnes i en bok om
»Ångermanna hushållning Nordanskogen, af Boding», tryckt 1747. Han anför nämligen ett ordspråk af
innehåll, att bondens hustru och häst vålla lika stor sorg, när någondera dör. Ännu säger man ock,
ehuruväl blott på skämt, att det är bättre att mista hustrun än hästen: mister man hästen, blir man
fattig; mister man hustrun, blir man rik (genom nytt gifte).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
