Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsingland af C. O. Widmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fortfarande på sträckningen från Enånger till Medelpadsgränsen i hög grad besväras af backar, äro
öfriga landsvägarne inom provinsen omlagda och numera jemna. Der landsvägarne korsas af de stora
vattendragen, sammanbindas stränderna af präktiga broar, hvaraf den vid Jerfsö kyrka öfver Ljusnan
ledande, i dessa dagar fullbordade jernbron — denna landets första stora jernbro å landsvägarne — är
den förnämsta och särskildt framstående for sin elegans och soliditet, till heder för den kommun, som
anlagt densamma.
Äfven inom Helsingland utgöra jordbruk, skogshandtering och bergsbruk de förnämsta
förvärfs-källorna, de egentliga näringarna. Man må ej underskatta dess jordbruk. Det är i allmänhet godt och
besväras vida mindre än man föreställer sig af höstfrosten. Det blifver naturligen svagare vester om
gränsen för lerjordens förekomst, hvilken gräns utgöres af Edsbyn i Ofvanåker, Färila kyrktrakt och
Hassela kyrkgränd eller vid en höjd öfver hafvet af 500 å 600 fot.
Jordbruket inom provinsen eger likväl en stor svårighet att bekämpa. Till följd af skogsrörelsen
är nämligen arbetskraften för detsamma för dyr och tvingas derigenom jordbrukarne till att undvika
legning och endast arbeta med eget folk, ofta nog otillräckligt för ett sådant skötande af de goda
egofälten, som skulle förhöja deras bördighet.
Vid detta omnämnande för provinsens näringar hafva vi för dess stora betydelse för befolkningen
och dess ålder ej tvekat att i första rummet upptaga jordbruket, men åtminstone i ekonomiskt
hänseende är skogs- och sågverksrörelsen af ännu högre vigt. Landets egna skogar, så betydande till
vidd och godhet, lemna ej ensamme härtill materialet, utan förädlas vid sågverken inom provinsen samt
utskeppas från dess hamnar skogseffekterna från det stora skogslandet Herjedalen samt från delar af
Dalarne, livartill dock en del af skogarne i Alfta afgå genom Dalelfven. Ensamt i Ljusne-elfven har i
senare åren framflottats årligen 2,000,000 å 3,000,000 sågblockar till sågverken: inuti landet Hornesågen
i Ljusdal, Simeåsågen i Undersvik, Wallsta, Forsbro och Lottefors sågar i Arbrå, Röstesågen i Bollnäs,
Kilaforssågen i Hanebo och nu de vigtigaste: Bergviks, Marma och Askesta sågar i Söderala socken och
Forssasågen i socknen af samma namn samt vid kusten Ljusnefors och Ala sågverk i Söderala socken,
Mariehill, Grundvik, Stenåker, Asbacka, Långrör, Lervik och Källskär sågar på Söderhamns stadsområde,
Djupavik och Utvik i Norrala socken samt sågen å Hudiksvalls stadsområde.
Då härtill kommer Gällstasågen i Gnarp, Häggviken i Jättendal och Stockasågen i Harmånger,
Saltvikssågen i Hudiksvalls skärgård, samt vid Dellarnes vattendrag Iggesunds sågverk och för öfrigt en
mängd mindre sågverk inom kustsocknarne, är lätt att inse, hvilken betydelse för orten skogshandteringen
måtte ega, hvilken arbetskraft och arbetsförtjenst den påkallar och bereder genom skogshuggning,
skogs-körslor, fiottning, sågning och utskeppning. Ljusnefors sågverk är af alla det betydligaste och största,
ja i hela Sverige, och detsamma med sina skogar och öfriga tillgångar betingade vid senaste
försäljningen en köpesumma af 8V2 million kronor. — Utskeppningarne ske hufvudsakligen från följande
hamnar: Jättendalsfjärden, Stocka, Hudiksvall, Iggesund, Söderhamn och Ljusne*.
Bergsrörelsen inom orten är ock rätt ansenlig, och om än i senare tider flere verk inuti landet
blifvit nedlagda, hafva egarne till dessa verk vid sina anläggningar intill kusten i motsvarande grad ökat
tillverkningen, såsom förhållandet är vid Ströms bruk, Iggesund och Ljusnefors. Inuti landet drifvas
ännu Strömbacka och Kilafors samt vid kusten utom de förr nämnda Långvind och Gullgrufvaverken.
Här som annorstädes aftynar husslöjden, och den förr så betydande linhandteringen inom orten
har nästan upphört, ja befolkningen sjelf kläder sig nu hellre i måhända billigare drägter af köpta
fabrikat än de begagna hemväfda tyger, som likväl bättre passa till arbetsdrägt såsom starkare och
varmare. Fåfängt torde dock kanske vara att i vår tid genom handarbete och handslöjd täfla med de
mångtaliga och snabbarbetande fabrikerna.
Efter denna beskrifning af provinsens näringar torde vara förklarligt huru provinsens folkmängd
kunnat så tillväxa, att när densamma år 1850 utgjorde 76,922 innevånare densamma den 31 December
1883 uppgick till 118,244 personer — en ökning öfver 50 %. Särskildt framstående i detta fall är
* Större snickerifabriker finnas i Sandarne, Arbrå och vid Fredriksfors i Delsbo. Yid Bergvik och i Forssa förekomma
stora träraassefabriker. I Arbrå är äfven en mekanisk verkstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
