Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vestmanland af C. E. Bergstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträder som malmgångar i ett väldigt och vidsträckt lager af urkalk. Södra delen af Vestmanland
bildar slutligen längs Mälaren ett tredje bälte, som karakteriseras af sina löfskogslundar samt en yppig
och rik vegetation, särdeles på Mälarens holmar. Fastlandet går med många uddar och näs mot söder
och delar Mälarens vatten i flere större fjärdar. För öfrigt äro stränderna i allmänhet lågländta och
öfversvämmas ej så sällan vid tider af högt vattenstånd.
Beträffande jordmånens beskaffenhet inom de olika delarna af provinsen, kan man säga, att den
odlade jorden inom det norra bältet utgöres hufvudsakligen af sand- och grusjord med föga lera,
hvar-jemte torf- och dyjordslager derstädes förekomma på rätt betydliga sträckor. Det mellersta bältet består
af mer eller mindre styf lerjord, hvaremot det södra området, som omfattar Mälarens stränder med
angränsande holmar, innehåller en mera mullblandad och humusrik lera. Derjemte utmärker sig detta
bälte genom sina ypperliga ängsmarker, särdeles i närheten af Strömsholm, Köping och Kungsör eller i
de dalgångar, som förekomma utmed åarna eller vattendragen.
En annan egendomlighet, som provinsen Vestmanland dock delar med det närgränsande
landskapet Upland, är förekomsten af s. k. rullstensåsar eller liksom långsträckta sandbankar eller vallar,
hvilka hufvudsakligen gå i riktning från norr till söder öfver slättbygden samt utlöpa i Mälaren och
vanligen uppträda på nytt i landskapet söder om denna sjö. På ömse sidor om åssträckningarna
utbreda sig vanligen mer eller mindre mäktiga sandlager. Genom slättlandet mellan åsarna framflyta flera
strömmar, såsom Arbogaån, Hedströmmen, Kolbäcksån, Svartån och på gränsen mot Upland Sagån. Man
har velat gifva Vestmanlands slättbygd karakteren af »oförliknelig fulhet»; emellertid afbrytes
enformigheten flerestädes genom de ofvannämnda åsbildningarna, och de talrika vattendragen utmärka sig ej så
sällan genom täcka naturscenerier, som till och med ådraga sig turisternas beundran, t. ex. trakterna
utmed Kolbäcksån eller Strömsholms kanal.
I fråga om befolkningens seder och lynne inom de olika delarna, voro skiljaktigheterna vida
större fordom än i närvarande tid. Det är ock klart, att Bergslagen med sina sjöar, berg och strömmar
samt ett fullständigt utpregladt bergsmannalif måste utöfva ett väsentligt inflytande på befolkningens
vanor och karakter samt gifva en större kraft, lefnadslust och friskhet åt densamma i allmänhet.
Slättlandet, säger man, ger deremot åt sina bebyggare ett skaplynne af tröghet, som icke är olikt naturen
sjelf. Likaså hafva fordom större olikheter i klädedrägt och språk m. m. förefunnits mellan bérgsbygdens
invånare och det egentliga slättlandets bebyggare. Genom de många samfärdsmedel, som numera
förefinnas, hafva de mera karakteristiska skiljaktigheterna blifvit utjemnade eller rent af försvunnit.
Vestmanlands allmoge besitter mycken sjelfständighet samt iakttager i seder och umgänge ett stilla,
allvarligt och värdigt sätt, beroende dels af den allmänna välmåga, som finnes utbredd öfver hela
provinsen, dels ock af det lif och intresse, hvarmed folkupplysningen blifvit omfattad inom denna del af
landet. Vestmanländningen trifves i allmänhet på den ort, der han en gång fått sitt hem, hvarför ock
emigrationen här haft föga framgång.
Under den äldre hedna tiden utgjorde Vestmanland, som ock kallades Mannahem, jemte vestra
delen af Upland eller det s. k. Fjerdhundraland ett eget folkungadöme med sin egen lag. Vestmanlands
konungar styrde sitt land oberoende af konungarne i Upsala. Bland dessa fylkeskonungar hafva sagorna
förvarat namnet af Yngvar, hvilken tillika med sina båda söner, Alf och Agnar, omkommo vid den stora
branden i Upsala, då konung Ingjald Illråda försåtligen innebrände dem jemte flera andra fylkeskonungar,
som blifvit inbjudna att öfvervara grafölet efter Ingjald Illrådas fader, Braut Anund. Flera lemningar
efter de borgar och gårdar, der Vestmanlands konungar hade sitt säte, finnas ännu qvar. Sålunda
°
berättar sagan, att Granmars och Korslöta borgar vid Köping, Akersborg vid Arbogaån, Olofs borg,
Bolstra borg och Hofgården inom Åkerbo och Snefringe härader tjenat till bostäder för Vestmanlands
konungar. Likaså hafva dylika fordna konungasäten funnits vid Aros (Vesterås) och i Kungsåra socken.
Lemningar af Gullbo borg i Sevalla samt Beyby borg i Tillberga socken finnas ännu qvar och berättas
äfven hafva varit boningsplatser för de furstar, som regerade öfver denna del af landet.
Provinsen håller i längd från öster till vester omkring 13 mil och dess största bredd är 9 mil.
Hela arealen utgör 82 qvadratmil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
